Artiklar

Nya utmaningar väntar i Luleå

Luleå är en av de kommuner som ansökt om att få tillhöra förvaltningsområdet även för meänkieli och samiska 2018. Det innebär nya utmaningar konstaterar samordnaren Anne-Mari Angeria.

Som minoritet.se berättat vill regeringen ge fler kommuner möjlighet att ansluta sig till ett förvaltningsområde och satsar därför mer pengar på detta framöver. Efter två års väntan får nya kommuner åter ansluta sig till förvaltningsområdena för finska, meänkieli och samiska. För att finansiera detta ökas anslaget med 16 miljoner 2018 och 20 miljoner årligen från och med 2019.

Luleå är en av många kommuner som nu kan få chansen. Ann-Mari Angeria är samordnare för nationella minoriteter i Luleå kommun sedan några år tillbaka. Hon sitter i kommunledningsförvaltningen och hennes uppgift är bland annat att utbilda övriga förvaltningar i nationella minoritetsfrågor. 
- Jag ska stötta våra förvaltningar och se till att lagen om nationella minoriteter följs. Jag har också informationsansvar på mig, säger hon.

Hon ser många utmaningar i att Luleå nu kan bli förvaltningsområde även för samiskan och dess olika varieteter och för meänkieli. 
- Det är lite svårt att säga exakt var resurserna behövs i meänkieli och samiska och att dra paralleller från finskan. Både meänkieli och samiskan handlar mer om revitalisering, konstaterar hon.

Hon fortsätter:
- När det gäller finskan har exempelvis ärendehantering på finska inte alls varit efterfrågat.

Ann-Mari Angeria har börjat titta på hur det ser ut med personal som kan samiska och meänkieli inom barn- och äldreomsorgen. 
- Sameföreningen som vi har samråd med säger att det inte finns något behov av äldreomsorg men däremot är barnomsorg på samiska en viktig fråga. Och där kommer det att bli en utmaning med att hitta personal som kan samiska, tror hon.

När det gäller meänkieli finns det personal som talar språket på ett antal enheter på förskolan och inom äldreomsorgen. 
- Jag tror att den största utmaningen med meänkieli blir att stötta och uppmuntra personalen att våga börja tala språket. Många kan det men det är för många ett språk man talar hemma.

Angeria säger också att de måste börja nå ut till de unga.
- Vi har många finsk- och meänkielitalande som går i pension om 10 år. Samtidigt läser 200 barn inom grundskolan finska men är inte medvetna om vilken nytta de har av språket i yrkeslivet.  Intresset för meänkieli och samiska som modersmål ökar också varje år. Vi måste se till att nå ut till den nya generationen.

När det gäller finskan i Luleå så har kunskapen om språket och de nationella minoritetsgruppen sverigefinnar ökat.
- Som Rohdins utredning säger måste man tillhöra ett förvaltningsområde för att få sina rättigheter tillgodosedda. Därför är förvaltningsområde en viktig fråga för minoritetsrepresentanter.

Angeria hoppas verkligen att utredningen ska ge en tydligare lagstiftning.
- Det finns för många frågetecken med ord som "helt eller delvis" och "väsentlig del". Lagen skapar höga förväntningar hos minoriteter som kommunen inte riktigt lyckats möta. Men nu håller Luleå kommuns barn- och utbildningsförvaltning på att ta fram en strategi för nationella minoriteter i förskolan, förskoleklassen och skolan tillsammans med föräldrarna. Det känns väldigt bra. Jag ser strategin som det mest betydelsefulla steget i rätt riktning under mina år som samordnare.

MALIN A JUNKKA

Sidan uppdaterad 2017-12-18