Muntligt berättande i fokus för ungt läsråd i Jokkmokk

–Vi gör olika skrivövningar och improvisationsövningar, berättar Engla-My Rensfeldt som går på Lapplands gymnasium i Jokkmokk tillsammans med de övriga sju ungdomarna som ingår i läsrådet.

Minoritet.se träffar sju uppspelta och lite småtrötta ungdomar och Moa i köket bland pizzakartonger på Tjállegoahte – Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk. Kulturrådet som står bakom inrättandet av läsambassadörer och läsambassadören själv, Agnes Török, är på plats och spelar in en film med ungdomarna och kvällen har blivit lång.

Moa berättar att de ses en gång i månaden och att rådet bland annat har fokus på muntligt berättande, men att de också har skrivit poesi, gjort värderingsövningar, intervjuat varandra och pratat om litteratur i skolundervisningen. Senaste träffen var dagen innan, då berättarcirkel stod på schemat.

–Vi utgick från en grundberättelse om Stallo från samisk mytologi, som vi sedan byggde vidare på tillsammans, genom muntligt berättande. Vi jobbade med olika känslor, röster och tonlägen. Varje person bidrog med sin del och på så sätt improviserade vi fram nya delar till berättelsen.

–Det svåra var att få till slutet, säger Theodor Sandling.

Ett syfte med övningen var att våga göra en traditionell berättelse till sin egen och att våga berätta muntligt utan stödanteckningar eller förberedelser.

I Jokkmokk har läsrådet just fokus på samiska berättartraditioner och flerspråkighet. I Sandviken är det poesi, musik och teater och i Årjäng rollspel och nördkultur.  Moa förklarar att den muntliga berättelsen som bland annat är vanlig i den samiska traditionen, skiljer sig från den skrivna.

–En skriven berättelse är fast i sin form, oföränderlig och tillhör författaren som skrivit den. En muntlig berättelse kan förändras beroende på vem som berättar den och för vem.

Läsrådets arbete i Jokkmokk har samiska inslag på olika sätt, till exempel genom den samiska muntliga berättartraditionen. Några av ungdomarna har samisk bakgrund och/eller har studerat samiska och gått på sameskola, för andra är samisk kultur och historia något de lärt sig om i skolan.

Har någon av er erfarenhet av samisk berättartradition?

–Jag har det genom kalvmärkningarna. Jag och de andra barnen brukade samlas kring olika berättelser i en lávvo, kåta och äta choklad eller torrkött. Vi berättade både berättelser vi hört och våra egna, säger Ristin Johansson Blind.

Hon gillar träffarna i läsrådet med likasinnade. För Elena Sofie Nutti Brandsfjell är det kul att testa nya saker. Alla åtta ungdomar är intresserade av litteratur och genom träffarna får de ett sammanhang med andra, men man måste inte läsa mycket för att få vara med, betonar Moa. Läsrådet utgår från en bred definition av läsning.

–Vi talar till exempel om att läsning är så mycket mer än traditionella böcker och ljudböcker. Vad menas med läsning? Är till exempel muntliga berättelser läsning? säger Moa.

På träffarna får man välja vilket språk man vill skriva på. Mattis Hagenbuch talar och läser till exempel på tyska, Eva Panita Muadsanthia på thailändska och Elena Sofie Nutti Brandsfjell och Elena Lindholm Blind, på samiska.

Hur ser det ut med läsning bland era jämnåriga, tycker ni?

–Jag hänger mest med likasinnade, så jag vet inte hur det är med andra, säger Eva.

–Många killar är inte intresserade av litteratur, särskilt skönlitteratur, menar Mattis.

Elena Sofie tycker att läsning blir kul om man hittar böcker man gillar, för då vill man läsa mer av den typen av böcker. Theodor som gillar att läsa, berättar att han läst Iliaden och Eva blir nyfiken.

–Var den svår att förstå?

–Den är skriven på vers, men jag gillar utmaningar, säger Theodor.

Moa och ungdomarna ska fortsätta att träffas fram till maj 2026. Därefter ska erfarenheterna från de tre läsråden sammanställas till ett metodmaterial om hur man kan jobba med ungas delaktighet i läsfrämjande insatser.

–Tanken är också att ungdomarna själva ska ta egna initiativ och planera något på egen hand, kanske ett framträdande till slutträffen.

Samiskt Språkcentrum, Samernas Bibliotek, Tjállegoahte – Författarcentrum Sápmi, Polarbibblo och Region Norrbotten är samarbetspartners och har varit med som bollplank kring upplägg och innehåll, samt bidragit med lokaler.

KARIN SKOGLUND