Artiklar

Kyrkoherdens sista tjänstejul

Allting har ett slut, allting har en sista gång. Det har blivit många sista gånger för Martti Paananen på sistone. Sista semesterperioderna i tjänst är över och nu förbereder han sin sista jul som kyrkoherde i Gamla stan.

Denna vecka har Martti Paananen skrivit flitigt, många personliga julkort har det blivit. Dessa, och gulliga miniatyränglar, har han skänkt som tack till sina närmaste medarbetare och vänner. Det har varit sju fina år i Slottsbacken.

Bakom det stora grå skägget ler en nöjd kyrkoherde som har arbetat för sverigefinländare sedan 2016, i Finska församlingen i Stockholm och sedan 2018 kontraktsprost – biskopen Andreas Holmbergs förlängda arm – i Domkyrkokontraktet i Stockholms stift. Hundratals turister passerar dagligen Finska kyrkan, storslaget belägen mittemot Kungliga slottet och Storkyrkan. Några av dem kanske tittar in när Paananen predikar på finska eller svenska – precis som hans föregångare gjort sedan oktober 1533. Då hölls den första finskspråkiga gudstjänsten i riket, som då innefattade även Finland.

– Jag brukar skriva ner mina predikningar, men det blir inte så bra om man läser högt. Därför brukar jag lämna texten på läspulpeten och improvisera. I alla fall om det handlar om en predikan på finska. Men till svenskan behöver jag mer lässtöd då jag inte kan improvisera på samma sätt, förklarar han.

Han har precis även vågat sig på AI-verktyget ChatGPT, efter tips av någon i prästernas Facebookgrupp.

– Boten vägrade skriva en färdig predikan för mig, vilket kanske är bra, men den presenterade faktiskt några helkloka förslag på vad man skulle kunna betona. 

Finska kyrkan har spelat en central roll för finska kulturens bevarande i Stockholm och Sverige i flera hundra år, sedan den grundades 1577. Speciellt i kristider har den varit viktig för sverigefinländare – till exempel hjälpte församlingen till när finländska krigsbarn anlände till Sverige och har också varit en central plats för de arbetskraftsinvandrare som strömmade in under 60- och 70-talen.

I dag brottas kyrkan med vikande medlemsantal i församlingen. Martti Paananen är dock inte särskilt bekymrad.

– Vi satsar stort på barnfamiljer. Konfirmationsläger håller på att bli populära igen, säger han.

Kyrkan är en dessutom en viktig språkrevitaliserande aktör då en stor del av aktiviteterna hålls på finska.

– Mitt modersmål är viktigt för mig precis som för många som flyttat hit, säger Paananen, som är chefredaktör för församlingsbladet Elävät kivet – Levande stenar.

Att göra tidning är inget nytt för honom – hans första yrke var nämligen journalist. Medan han studerade teologi vid universitet råkade han bli antagen till mediekoncernen Sanomats journalistskola. Sedan arbetade han många år som tidningsjournalist för magasinen Apu (”Hjälp”) och Kauneus & Terveys (”Skönhet & hälsa”).

– Redan från början hade jag en kallelse till präst men jag valde journalistik. Men en dag kände jag att nu – nu kan jag det här.

Det var dags att byta kurs i livet.

– Men tanken som jag aldrig hade tänkt var att bli präst utomlands.

Ändå har hela hans prästgärning varit förlagd i utlandet. Martti Paananen har aldrig haft en anställning i Finland.

Det var den finske biskopen Eero Huovinen, som vigde honom till präst, som tipsade honom att det fanns tjänster utlysta inom Svenska kyrkan, i Stockholm. Så första prästjobbet blev som komminister i samma församling som han nu lämnar. 

Det följde mer utlandserfarenhet – i fyra år var han präst i Australien, i den finska Södra korsets församling. Där fick han ett nytt perspektiv på vad det innebär att vara utlandspräst, något han sedan tog med sig tillbaka till Sverige.

Martti Paananens efterträdare, Jael Ahlin, kyrkoherde från Flen, kommer att bli den andra kvinnliga kyrkoherden någonsin i Finska församlingen, efter Virva Nyback (2004-2006).

Paananen blickar fram mot sitt nya fria liv med nyfikenhet men en princip står fast: inga föreningsförpliktelser, inga åtaganden. I alla fall inga långvariga åtaganden – sitt intresse för att agera som funktionär i Finlands kommande presidentval har han redan anmält. Han hänvisar till en aforism av finska poeten Markku Envall från 2022: ”Skapar du ett tomrum får du veta vad det fylls med.”

Planeringen av det nya livet underlättas av att hustrun, journalist vid Sveriges Radio, precis har gått i pension.                                           

– I närmaste framtiden kommer vi att flytta till Finland. Där har jag tre vuxna barn från mitt tidigare äktenskap, och fyra barnbarn.   

Finlandsfärjan blir Sverigebåt, en passion kvarstår nämligen: som det ivriga fotbollsfan han är, kommer vi att se honom i Stockholm för att heja på Djurgården även framöver.

MAARIT JAAKKOLA

 

 

Sidan uppdaterad 2024-02-22