Artiklar
Anne Simonsson Foto: Hasse Stenudd

Kyrkans finska verksamhet i vardag som i fest

- Kyrkans budskap griper tag i oss på ett annat sätt och kommer folk nära när de får ta emot det på sitt hjärtas språk, säger Anne Simonsson, präst i Luleå domkyrkoförsamlings finska verksamhet.

På resan mot Luleå visar sig solen en kort stund under dagen över talltopparna, innan den bäddar sig ner bakom ett berg, färgar himmelen och de snöklädda landskapen röda, och bereder plats för Kaamosnatten. Vid Domkyrko- och Nederluleå församlingars gemensamma Diakonins hus i Luleå är det 19 grader kallt och det skymmer redan vid 14-tiden. Vi påtalar den varma känslan inne i huset, trots mörker och kyla utomhus.

- Vi har ofta en varm ande när vi sverigefinnar träffas i Luleå. Det här är ett levande hus och vi får finnas till för hemlösa och andra behövande, vi ordnar med studiecirklar och här får även folk hjälp med att söka stöd och få ekonomisk rådgivning och så träffas en sverigefinsk barngrupp här två gånger i veckan för att sjunga tillsammans.
För många i den stora finskspråkiga delen av Luleås befolkning är det speciellt viktigt att få delta i högtider tillsammans genom den finska församlingsverksamheten.

- Det är absolut viktigt att få samlas och tillsammans få ta del i kyrkans sammankomster på sitt eget språk. Inte minst när livet är svårt är det viktigt att få samtala om det på sitt modersmål, säger Anne Simonsson, som berättar att även dop, bröllop och begravningar får en ny dimension för nära och anhöriga då de hålls på finska.

- Jag får vid begravningar ofta höra av anhöriga hur viktigt det var att få ta farväl på sitt hjärtas språk

Så här i adventstider har det varit en hel del tillfällen att träffas under kyrkans hägn. Mycket populära i de finskspråkiga församlingarnas verksamhet inom Svenska kyrkan är sångstunden "De vackraste julsångerna". Den här sångstunden anordnades även i år på den finska avdelningen på Kronans äldreboende i Luleå.

Enligt Anne Simonsson öppnar sig nya dimensioner i gemenskapen när man tillsammans får sjunga andliga och andra sånger på sitt eget språk. Hon har fått det berättat att helt andra rum öppnas hos folk när hon ber bönen Fader vår, på finska.

- Taivaan isä (Himmelske fader) är ett begrepp som får en helt annan betydelse för mig på finska. Jag tror att kyrkans budskap griper tag och kommer nära folk på ett helt annat sätt när det får ta emot det på ett språk som talar rakt in i dem, säger Anne Simonsson.

För de finskspråkiga gudstjänstbesökarna i Nederluleå församling är sången och musiken en viktig del av församlingslivet. Något annat som slagit oerhört i Finland är att sjunga karaoke, man sjunger i mikrofon till färdiginspelad bakgrundsmusik.

- En gång då jag förrättade ett dop i Rovaniemi i Finland ställdes det till med en karaokefest efter dopet. Även vi anordnar årligen en karaokestund i kyrkan för våra finskspråkiga besökare.

- Då kommer folket, som till julottan. Vi får finns för dem både i vardag som i fest, berättar Anne Simonsson.

Timo Erkkilä och Raija Aro Foto: Hasse Stenudd

Finsk församlingsverksamhet förde dem samman

Timo Erkkilä och Raija Aro letar sig kärvänligt till varandras närhet. De träffades för första gången genom Svenska kyrkans finska verksamhet i Luleå. . Nu har de varit ett par sedan trettondagshelgen i januari då det började slå gnistor om dem.

De sitter nära intill varandra i Diakonins hus i Luleå. Timo Erkkilä är genom Finska föreningen en väldigt engagerad karaokesjungande medlem. Karaoke är en superfinsk tradition och när folk träffas hos varandra eller till fest är det nästan givet att de sjunger karaoke. Raija Aro är främst engagerad i Svenska kyrkans finska verksamheter.

Tanken var att låta Timo berätta om vad som får finländarna att även i Sverige sjunga karaoke.  Vilken avsikt det än var kan vi inte låta bli att se och förundras av den aura som deras nyvunna kärlek omger dem med.

- Eftersom vi båda två är födda i Sodankylä, långt uppe i finska Lappland, blev vi under morsdagshögtidligheten i maj 2022, som Svenska kyrkans finska församling anordnade, presenterade för varandra, säger Timo Erkkilä, för en andäktig lyssnande skara bestående av prästen Anne Simonsson, kyrkomusikerna Maria Ruottinkoski och undertecknad.

Hos Timo hade ett litet frö såtts och han hoppades att åter få se Raija Aro när kyrkan drygt ett halvår senare,  den 6 december,  uppmärksammade Finlands nationaldag i december samma år, att hon skulle dyka upp på högtidsdagen, men hon kom inte till kyrkan, den gången.

- Jag hade gått och funderat sedan morsdagen på henne och hoppades nu att hon skulle dyka upp på De vackraste julsångerna, en tradition som de finska församlingarna inom Svenska kyrkan anordnat sedan mitten av 1970-talet.

Då kom hon till kyrkan, stod vid dörren och delade ut sånghäften och de berättar att de i smyg tittade på varandra men ännu var inte deras tid.

- Men på juldagens finska julotta önskade vi varandra en god jul. Efter julottan såg jag att Timo stod vid kyrkbänken och väntade  Vi samtalade med varandra, växlade telefonnummer och samma kväll pratade vi nästan i två timmar med varandra på telefon, säger Raija Aro.

- Men sen då?

- Till trettondagshelgen, i januari 2023, bestämde vi oss för en dejt och på den vägen är det, säger Timo och de tittar leende på varandra.

- Och jag fick förtroendet att i mars välsigna Timo och Raija vid deras förlovningshögtid i domkyrkan, säger Anne Simonsson.

Frågan varför karaoke är så populärt bland sverigefinnarna får dock vänta tills nästa gång vi ses.

Maria Ruottinkoski Foto: Hasse Stenudd

”Sång är för mig att andas” 

-Jag vill att det ska ljuda ett ackord hos dem som har finska rötter. Jag möter en sådan tacksamhet när jag genom musiken och språket får slå an en ton i deras inre, säger Maria Ruottinkoski, kyrkomusiker i Svenska kyrkan och på vars lott även fallit att ta han om musicerandet i kyrkans finska verksamhet i Luleå.

Maria Ruottinkoski har som kyrkomusiker fullt upp bland annat med att öva med den finska musikgruppen som den 8 december ska sjunga och spela i domkyrkan i tillställningen De vackraste julsångerna. Hon är anställd som kyrkomusiker i Svenska kyrkan i Luleå men jobbar även i församlingens finska verksamhet.

- Därefter blir det att förbereda de svenska och finska julgudstjänsterna, säger Maria Ruottinkoski, och tycker att det är en förmån att få ta ton både på svenska och finska.
- Det blir som en extra klang i bröstet.

Hon är född i Malmberget och har även bott i Hakkas, Stockholm, Haparanda och Piteå. Hennes pappa är Väinö Ruottinkoski, känd för kompositioner och arrangemang för symfoniorkester. Han har även nedtecknat tornedalska folksånger. Även pappa Väinö var kyrkomusiker så det blev för familjen att flytta med  där han tjänstgjorde. Mamman var musiklärare.

- Så de mustiga folksångerna är något jag vuxit upp med. De planterades tidigt inom mig, berättar Maria Ruottinkoski.

Hon berättar att eftersom mamma och pappa jobbade med musik för brödfödan beslutade hon sig i unga år att i framtiden absolut inte jobba med musik. Det blev ofta att öva och sjunga med pappa vid pianot.

- Han ville att jag skulle söka in till en kantorskola men jag började mitt arbetsliv med att jobba inom hemtjänsten.

Musiken har alltid funnits inom henne och efter tio år på hemtjänsten sökte hon och kom in på en kantorsutbildning. I 30-årsåldern klev hon så på en vakant tjänst som kyrkomusiker, i Fällfors i Västerbotten.

- Idag är jag jättetacksam att jag hittade tillbaks till musiken.

Här på Diakonins hus träffar Maria en gång i veckan en grupp fyra till sexåringar som pratar både svenska och finska. Då kan det bli livat och det gäller att snabbt få igång dem med att sjunga.

- Det är inget märkligt, de tycker bara att det är naturligt att ta för sig av båda språken. Om de bara visste hur rika de är. De får växa upp med två språk utan att anstränga sig, säger Maria Ruottinkoski, och berättar att några av dem går på den finska förskoleavdelningen på Charlottenlund.

Hon föredrar att sjunga i kyrkan, annars är hennes musikaliska hemland jazz och folkvisor, som hon vid olika tillställningar genomför med olika musikkonstellationer.

- Sång är min in- och utandningsluft och mitt sätt att komma till uttryck och att kunna uttrycka mig på finska och svenska ger mig ett dubbelt uttryckssätt.
När Maria Ruottinkoski säger att hon är en rajalainen (en som lever vid gränsen) kan vi förstå henne. Hon är verkligen gränslös.

HASSE STENUDD
 

Sidan uppdaterad 2023-12-21