Kungliga biblioteket vill göra kulturarvet tillgängligt
–2014 kom den nuvarande bibliotekslagen som säger att biblioteket ska ägna de nationella minoriteterna särskild uppmärksamhet. Det är en större förändring än vad man talat om eftersom det gäller samtliga bibliotekstyper: folkbibliotek, skolbibliotek, regional biblioteksverksamhet, specialbibliotek och lärosätesbibliotek, säger Elisabet Rundqvist, sakkunnig för området bibliotek, nationella minoriteter och urfolksfrågor på Kungliga biblioteket, KB.
Sedan 2016 har KB haft en handläggare som har arbetat med nationella minoriteter specifikt. Då började också myndigheten att särskilt följa området nationella minoriteter vid läsningen av kommunernas biblioteksplaner och göra en nulägesanalys över situationen för de nationella minoritetsspråken och nationella minoriteter på biblioteken.
–Det går åt rätt håll, innan fanns det större geografiska skillnader. Senaste genomläsning gjordes 2024 och då var det mer jämnt över landet. Jag tror det finns tre anledningar till att det är bättre nu, regionbibliotekens aktiva arbete, Länsstyrelsernas uppdrag att samordna nationella minoritetsfrågor regionalt och Digitekets stödmaterial om nationella minoriteter, men det finns fortfarande folkbibliotek som inte nämner nationella minoriteter alls, påpekar Elisabet Rundqvist.
Kungliga biblioteket är kanske mest känd för sitt uppdrag att inrätta fem resursbibliotek för de nationella minoritetsspråken år 2021, ett uppdrag som numera är permanentat, men deras arbete är bredare än så. Med ändringen av den bibliotekslagen 2014 började Elisabet att föreläsa om nationella minoriteter och bibliotekslagen då det var tydligt att nationella minoriteter halkade efter i förhållande till andra prioriterade grupper. 2018 tog KB därför fram rapporten ”Biblioteken och de nationella minoritetsspråken. En lägesbeskrivning”. I samma veva påbörjade myndigheten regelbundna samråd med de nationella minoriteterna. Numera har de gemensamma samråd med andra kulturmyndigheter.
–Det underlättar för minoriteterna som inte behöver ta reda på var en fråga hör hemma. Myndigheterna får inblick i varandras verksamheter, kan samarbeta kring gemensamma uppdrag och projekt och kan påverka politiken då uppdrag ibland överlappar varandra och ligger på olika departement, säger avdelningschef Anna Lundén.
Senaste satsningen från KB är rådet för nationella minoriteter som inrättades 2025 och som hittills har träffats två gånger. I rådet sitter 15 ledamöter från samtliga nationella minoriteter. Kungliga biblioteket är ett nationalbibliotek och det betyder att allt som trycks i Sverige ska finnas på KB. Biblioteket har därför enorma samlingar och mycket material om och av nationella minoriteter.
–KB är hela landets bibliotek, vi behöver möjliggöra tillgängliggörandet av kulturarvet. Vi har alla materialtyper som bilder, fotografier, handskrifter, personarkiv, böcker, skrifter, vardagstryck, ljud, bild, film och tv. Vi har till exempel katekesen och biblar på samiska, förklarar Anna Lundén.
Men materialet kan innehålla kränkande ord och beskrivningar och det är där det nya rådet kommer in.
–När vi började med regelbundna samråd såg vi att vi behöver diskutera våra samlingar med minoriteterna. Materialet om och av nationella minoriteter är idag utspritt i KB:s samlingar och inte kopplad till ett särskilt område. Tanken är att kunna göra bättre sökingångar till materialet och jobba med den så kallade metadatan som beskriver litteraturen, säger Elisabet, men påpekar att det är ett arbete som kommer att ta tid.
– Vi har påbörjat något som kanske tar 25 år att genomföra. Som nationalbibliotek vill vi jämna ut vems kulturarv vi skildrar.
Redan idag lyfter KB fram berättelser ur samlingarna i sociala medier, men en utmaning är upphovsrätten som släpps först 70 år efter en upphovspersons död. Det betyder att KB främst kan arbeta med att tillgängliggöra äldre material.
2023 genomfördes ett kompetenslyft om nationella minoriteter för alla internt på myndigheten.
–Alla ska känna till nationella minoriteters rättigheter. Numera får alla nyanställda gå Sametingets och Länsstyrelsen i Stockholms webbutbildning, berättar Anna Lundén.
– Vi har även påbörjat ett närmare samarbete med HR. Det har lett till ett mjukare klimat, det är till exempel inte konstigt att tala finska i fikarummet. Får vi fler bibliotekarier med nationell minoritetsbakgrund kanske vi inte behöver ett råd för nationella minoriteter i framtiden, säger Elisabet Rundqvist.
För att återkomma till startskottet för KB:s aktiva arbete, den nya skrivningen i bibliotekslagen 2014, vad betyder egentligen ”att ägna särskild uppmärksamhet åt nationella minoriteter”?
–Jag har landat i att det betyder aktiva handlingar, till exempel inte bara ställa fram litteratur på minoritetsspråken, utan att också arbeta läsfrämjande genom olika aktiviteter, säger Elisabet Rundqvist.
Elisabet och dåvarande kollegan Cecilia Brisander på Kulturrådet myntade slogan ”tillgängliggöra utan efterfrågan” som lyfter fram att det handlar om ett rättighetsperspektiv. Slogan lever vidare som en viktig påminnelse för biblioteken och kommunerna som fortfarande har svårt att få till meningsfulla samråd. Elisabet betonar att minoritetslagen och bibliotekslagen måste läsas tillsammans eftersom det till exempel inte står något om samråd i bibliotekslagen.
–Det får ju inga konsekvenser att inte följa bibliotekslagen liksom minoritetslagen, det finns ingen ”piska”, utan vi har behövt arbeta mycket med ”morot”, att uppmuntra, stötta och ge kunskap, konstaterar Elisabet Rundqvist.
KARIN SKOGLUND
