Artiklar
Foto: Karl Gabor

Joanna Rubin Dranger skapar böcker hon själv har saknat

Är den tecknade världen din värld? - Ja, verkligen. Jag tycker ofta att den verkliga världen är för hård och för vuxen.

Det är uppenbart att den tillflykten har tilltalat läsarna. Författaren och serietecknaren Joanna Rubin Drangers rikliga produktion har ända sedan den första boken, barnboken Arg! Nittiotalets argaste bok, som hon skrev tillsammans med Anna Karin Cullberg, prisats rikligt. Arg! vann första pris i Libers barnbokstävling 1989. Tio år senare gav Joanna Rubin Dranger ut sin första tecknade roman, Fröken Livrädd & Kärleken. Året efter tilldelades hon Stora Svenska Illustratörspriset. Bilder ur Fröken Livrädd & Kärleken finns på svenska frimärken och hon var Sveriges första kvinnliga professor i illustration på Konstfack i Stockholm mellan 2007 och 2017.

Och på den vägen är det. I år tilldelades Joanna årets Nordiska rådets litteraturpris för sin bok Ihågkom oss till liv med motiveringen: "Ihågkom oss till liv är en intelligent kombination av text och bild som låter de båda förstärka varandra. Effekten blir närmast överväldigande. Fotografier och andra dokument blandas med Drangers egna effektiva teckningar, i en berättelse som har ett helt eget uttryck. Så blir boken till den dokumentärroman som den kallas för på omslaget, men också till så mycket mer: en grafisk roman, en historisk berättelse, ett slags skrivardagbok och en självbiografi. Både för henne och för läsaren blir den också en prövning. Det som hänt kommer så nära att man inte kommer undan”.

Ihågkom oss till liv är Joannas resa in i Förintelsen på jakt efter de släktingar som försvann, skingrades eller förintades.

Vad visste du om din släkts historia under Förintelsen?

- När jag började göra Ihågkom oss till liv visste jag inte att min egen släkt var drabbad av Förintelsen. Jag upptäckte det medan jag skrev boken och blev väldigt chockad över allt jag inte förstått och vetat om. Allt jag inte undrat över.

Sökandet ledde till Yad Vashem i Jerusalem (Israels forskningscentrum för ihågkomst av Förintelsen) där hon också fann många foton på personer med samma efternamn som hennes. Dessa namn och många andras fick liv igen i Ihågkom oss till liv. I boken varvas dokument, text och foton som på tre plan skildrar Joannas familjehistoria under andra världskriget och det samtida skeendet i Europa och i världen.

Illustration från Ihågkom oss till liv

I sitt tacktal när hon tilldelades Nordiska rådets litteraturpris poängterade Joanna att ”det här priset betyder så enormt mycket. Allra särskilt mycket betyder det att just den här boken, får det här priset, i den tid vi lever i just nu. Ihågkom oss till liv handlar om judiskt liv i Sverige, Norge och Europa under 120 år. Den gestaltar erfarenheten av att växa upp med ett tystat trauma i familjen, en erfarenhet många människor i Sverige, Norge, Norden och världen delar.”

Varför bestämde du dig för att berätta deras historia som en dokumentär serieroman?

- Att berätta i bild och ord tillsammans är ju "mitt språk". Sen är det också ett format som lämpar sig väldigt bra för att gestalta det mångbottnade och komplexa. Jag kan till exempel berätta olika saker i text och bild och på så sätt får läsaren ta del av olika lager och dimensioner. Medan texten ibland kan få vara väldigt saklig kan bilderna vara känslomässiga, drabbande och skapa empati för dem jag berättar om.

Vad är din drivkraft att både skriva och teckna?

- Ja, det kan man fråga sig. Det jag vet är att jag alltid har varit en som ritar och skriver och att jag har ett behov av att bearbeta det jag ser och upplever i världen. Ofta har böcker jag skapat varit som ett svar på en bok jag har själv har saknat. Jag har upplevt att "det här är ju inte gestaltat" det här hade jag velat läsa om.

Joanna skriver på Facebook att hon ”inte insett hur okunniga de flesta är om antisemitism förrän nu och hur farligt det är”. 

- Jag har i mer än tio år arbetat med att folkbilda genom konsekvent anti-rasism. Jag har arbetat för en anti-rasism där vi som utsätts för olika former av rasismer försöker hålla varandra om ryggen. Det är enormt viktigt att minoriteter stöttar varandra och att inte ställa den ena gruppen MOT någon annans upplevelse av rasism eller antisemitism.

- När antisemitismen nu fullkomligt exploderat på nätet sen sjunde oktober så låter många kollegor, även profilerade anti-rasister, antisemitiska påståenden stå oemotsagda. Andra som aldrig själva upplevt antisemitism och som aldrig i fem sekunder studerat vad antisemitism är, gör sig till domare om vad som är och inte är antisemitism. En välvillig tolkning av att man låter antisemitism och avhumanisering av judar stå oemotsagt i kommentatorsfält är att man inte känner igen antisemitism när man ser den, annars borde man väl bemöta det?

Är det din uppgift som konstnär att kämpa för en värld utan, exempelvis, antisemitism/rasism?

- Det är väl allas uppgift och ansvar, men just nu är jag överväldigad av den avhumanisering och det hat jag sett på nätet. Jag vet inte vad jag ska göra.

2012 började Joanna ge föreläsningen Visuell makt som folkbildar om rasistiska och antisemitiska stereotyper. Hon såg att det fanns ett väldigt kunskapsglapp som dels handlade om att många inte förstod vad rasistiska och antisemitiska stereotyper var och vad de gör, men också att många inte reflekterat över vilken makt bilder har i våra liv.

- De bilder som sprids i ett samhälle formar vår upplevelse av varandra och om oss själva. Och det var viktigt att inte enbart prata om och beskriva den ena eller andra sortens stereotyper, inte bara islamofoba bilder, eller bara antisemitiska bilder eller rasistiska stereotyper av svarta eller asiater osv utan att visa på såväl likheter och skillnader i hur olika grupper har framställts som "underlägsna och hotfulla andra".  Sedan 2017 finns även den folkbildande kunskapsbanken bildersmakt.se.

Finns det någon av dina karaktärer som du identifierar dig mer med än andra?

- Mina karaktärer är oftast mina alter egon. I Ihågkom oss till liv är det ju dessutom jag själv rakt upp och ner utan omsvep. Men också fröken Livrädd och fröken Märkvärdig är jag. Men även barnen i barnböckerna Arg! och Ledsen.

Kan man som konstnär gradera det man hittills har gjort?

- Jag kan tycka att allt hänger ihop. Att min första barnbok jag gjorde när jag var 19 år är det jag fortfarande gör: berättar om något jag vill undersöka och förstå och förmedla, gestaltat i bild och ord.

Det verkar som om starka känslor utmärker allt du har gjort.

- Ja, jag har alltid haft ett behov av att bearbeta det jag känner och det jag ser och upplever i omvärlden.

I sitt tacktal när hon tilldelades Nordiska rådets litteraturpris säger Joanna också: Det är ju litteraturens oerhörda förmåga och kraft: att göra oss mindre ensamma – också i det som är allra mest sårbart och utsatt. Som den svenska poeten Gunnar Eklöf formulerade det: Det som är botten i dig, är botten också i andra. 

JOHN GRADOWSKI

Sidan uppdaterad 2023-12-07