Artiklar
Marlene Hugoson, forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen. Foto: Karin Skoglund.

En skattkista med äldre samiskt material

I arkivsamlingarna i Uppsala och Umeå på Institutet för språk och folkminnen finns olika typer av samiskt material bevarat som tillsammans ger en rik bild av samisk kultur.

–Det första materialet som samlades in till arkiven i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var del av en större nationell satsning då hotade dialekt- och kulturformer dokumenterades. Urbaniseringen och moderniseringen tog fart och man såg det som om att en hel värld höll på att försvinna, berättar Marlene Hugoson, forskningsarkivarie på Institutet för Språk och folkminnen.

Minoritet.se är på besök på arkivet i Uppsala tillsammans med Sametinget och samiska kommunsamordnare från hela landet. Här finns flera olika arkiv innehållande samlingar av folkminnen, dialekter, ortnamn och personnamn. I Dialekt- och folkminnesarkivet dokumenteras den folkliga kulturen och inte bara majoritetskulturen, utan också minoritetskulturer. Främst dokumenteras det samiska och tornedalska, men arkivet har också finskt, skogsfinskt, romskt och judiskt material i arkivsamlingarna och inspelade intervjuer på teckenspråk. Nästan alla bilder och ljud i arkivet är digitaliserade och man kan hitta uppgifter om ”människors liv från vaggan till graven”, menar Marlene.

Arkivmappar. Foto: Karin Skoglund.

Dagens guidning och föredrag har fokus på det samiska arkivmaterialet som är en blandning mellan renodlat samiskt material och material som handlar den finska, tornedalska och nybyggarkulturen, beroende på insamlarens intresse.

Insamlarna kom från hela landet och hade olika bakgrund. Gemensamt för dem var deras stora engagemang för språk, kultur och hembygd.

–Många forskare och lärare lärde sig samiska på den tiden. En del av materialet hos Isof är också insamlat på minoritetens språk, vilket är en viktig demokratisk aspekt, säger Marlene.

En stor del av det samiska materialet står Israel Ruong står för. Han var professor i samiska språk vid Uppsala universitet, född i Arjeplog och talade pitesamiska.

–Vi har sex hyllmeter i Israel Ruongs personarkiv med uppteckningar, inspelningar, ordsamlingar, namnsamlingar och fältdagböcker samt en mängd fotografier som dokumenterar samisk kultur, säger Marlene.

Foto av insamlaren Israel Ruong som står för en stor del av det samiska materialet. Foto: Karin Skoglund.

En mer sentida insamlare är Lars J. Walkeapää, som bland annat arbetade som renskötare i Jokkmokk. Han dokumenterade renflyttningarna från Karesuando i Sverige till sommarbetet i Norge. Hans insamlade materialet speglar även tvångsförflyttningen av samer från Karesuando till bland annat Jokkmokk 1944, när Norge stängde gränsen.

–Här är Lars fina bok Lainiovuoma-samernas gamla renflyttningar till Norge, säger Marlene och visar ett uppslag med hans nutida bilder som är tagna på samma plats som gamla arkivbilder som arkivet lånade ut till bokprojektet när han skrev boken.

I rummet bredvid i Ortnamnsarkivet berättar kollegan Elin Pihl, forskningsarkivarie om arkivet och visar äldre kartor.

–Här på gamla kartor finns till exempel platsnamnen vid Lule älv kvar, säger hon och syftar på att namnen numera är borta efter älvens uppdämning.

Om Lantmäteriet är osäkra på hur ett ortnamn ska stavas hör de av sig till arkivet för råd. Förr var det ofta studenter som gav sig i väg till sin hembygd och samlade in ortnamn och deras uttal.

–Vi har också andra geografiska namn som till exempel på bäckar och åar och berättelser om namnen. Namnet Symaskinsån heter så eftersom man tappade symaskinen där när man skulle flytta, berättar Elin.

Elin Phil, forskningsarkivarie på Institutet för språk och folkminnen visar kartor. Foto: Karin Skoglund.

En besökare frågar:

–Jag har namn på flera dalgångar som inte finns med på kartan, vill ni se dem?

Elin menar att de mer än gärna tar emot fler ortnamn.

–Men vi lägger inte ut kränkande namn som vi får in.

Att dokumentera, bevara och faktiskt använda de samiska ortnamnen och ortnamn på de andra nationella minoritetsspråken är viktigt för revitaliseringen av språken, menar hon.

–Skriv dem på webbsidor, dokument och skyltar, så ser man användningen av namnen – då kan de till slut hamna på framtidens kartor.

 

KARIN SKOGLUND

 

Sidan uppdaterad 2024-06-28