Artiklar

Anneli brinner för finskan och jämställdhet

Anneli Ylijärvi är övertygad om att det i dag skulle gått smidigt att starta en egen kvinnoorganisation inom SFRF, Sverigefinska Riksförbundet. Men för drygt tio år sedan var det inte lika självklart.

När förslaget om en egen förening för sverigefinska kvinnor togs upp för första gången på Riksförbudets årsmöte i början av 2000-talet gick det inte igenom.
- Också en del kvinnorepresentanter tyckte att det var onödigt, minns Anneli.

I dag fungerar samarbetet med SFRF bra. Kvinnoforum har en jämbördig plats bland andra särorganisationerna såsom pensionärs- teater- och sportverksamheten i riksförbundet.
- Då och då hörs det från fältet att det kunde räcka med  SFRF som sådant, dock alltmer sällan i dag. Kritiska röster kan jag ta som en positiv utmaning för att jobba mer konsekvent med vår organisation, tillägger hon.

Anneli har basat över Sverigefinska Kvinnoforum länge. Hon har blivit omvald ett antal gånger. Det är elfte året för henne som ordförande. Och hon trivs trots att arbetsbördan vuxit under åren.
- Nu måste jag hålla regelbunden koll på Facebook, uppdatera och ordna fler saker som behövs för att verksamheten skall rulla. Det värmer när någon talar om att jag gjort ett bra jobb. Det sker faktiskt ibland att jag får tummen upp, tillägger hon med stort leende.

Organisationens verksamhet har förstås förändrat sig under åren.
- För tio år sedan var vi ivriga. Nu har vi blivit äldre och lugnare. I början var det många frågor om kvinnans rättigheter som vi brann för. Jämställdheten i samhället var det viktigaste i vårt arbete. Finska språket och kulturen kom i andra hand.

Språket som talades vid sammankomster, studie- och kvinnodagar, var finska.
- Annat är det i dag med den yngre generationen av sverigefinska kvinnor. För deras bästa kommer vi satsa mer på språket och traditioner redan i höst. Vi har planerat för någonting som vi kallar för höstladdning, nya sortens träffar med nytt innehåll.

I våras besökte Forums representanter Finska Martta - förbundet i Helsingfors. Det var fina tips och råd som de kom hem med därifrån. I Finland satsas det mycket på yngre kvinnor, det sker genom att till exempel bjuda dem till matlagningskurser där traditionell mat står på schemat.
- Därifrån har vi plockat idén om att baka karelska piroger tillsammans. Piroger är något som alla gillar tror jag.

Anneli erkänner att hon trots sitt karelska bakgrund inte har fört pirogkonsten vidare till sin dotter.
- Men jag har haft tur med svärsonen. Han har varit alert och lärt sig konsten genom att googla, skrattar hon.

Men det gäller inte enbart att samlas i  grupp och rulla fram pirogerna. Meningen är att yngre kvinnor skall erbjudas tillfälle också att  öva sin finska i umgänget.
- Vi har i Forums kvinnosektioner förstås några som än så länge kan konsten att baka piroger, om inte, tänker vi utbilda några nya pirogbagare, som kan visa hur man gör.

På hemmaplan i Göteborg samarbetar Anneli sedan en tid tillbaka med ABF. Hon är säker på om att en studiecirkel i bakning kan stimulera till språkträning också.
- Vi har en bra lokal centralt i Göteborg. Det finns yngre kvinnor med finska rötter här, som önskar samlas runt det finska och göra något konkret, inte enbart umgås på Facebook.

Att sticka eller virka tycks också bli allt mer populärt, enligt Anneli.
- Lite längre fram vill vi locka med syjunta. Det har styrelsen preliminärt beslutat. Där har vi säkert fortfarande många kvinnor i sektionerna som kan sticka en strumphäl till exempel, men det kanske inte alla kan längre.

När en Forum -förening eller -sektion anordnar en kvinnodag eller en idéträff hjälper Kvinnoforum att skaffa föreläsare. Forum kan stå för kostnaden för föreläsaren, det konkreta står den lokala sektionen för.

Sist var det ett lyckat arrangemang i Skövde, dit ett hundratal kvinnor kom på försommaren.
- Det extra fina med det som skedde där var att kvinnorna på plats anslöt sig till Kvinnoforum. Tidigare hade de verkat inom den lokala finska föreningen.

Föreningsverksamheten  har länge varit del av Anneli liv. Under tiden hon jobbade på Volvo i Göteborg, var hon under åtta år ombudsman i facket. Hon har varit aktiv även i Finska Kvinnojouren Piilopirtti i Göteborg och idag är hon ordförande för Finska pensionärer i Göteborgskretsen och i Bohuslän. Men det viktigaste för henne, vid sidan av Kvinnoforum och barnbarnen, är Flickorna från Dalaberget, än så länge en informell sammanslutning av gamla skolkamrater i Uddevalla.
- Under terminen 1958-59 gick vi i samma finska klass på Dalabergskolan. Nu samlas vi, åtta tio stycken kvinnor, en gång i månaden i Finska föreningens lokal för att samspråka och dricka kaffe. För mig känns det alldeles fantastiskt att jag funnit mina barndomsvänner här. Mina första vänner, dom som finns kvar i Finland i Uleåborg, dom är så långt borta.

Flickorna från Dalaberget skall bli den 23 föreningen i rad som ansluter sig till Sverigefinska Kvinnoforum.
- Jag är säker på att detta kommer ske snart. Till träffarna i Uddevalla har vi bjudit också några killar från vår forna klass, men dom har inte vågat komma än.

MARJA SIEKKINEN

 

                                                                                                   

Sidan uppdaterad 2016-05-17