Artiklar
Sanna Laakso Foto: Samuel Novek, Sharon Vos Foto: Shahar Azran. Övriga privata foton.

8 mars - Internationella kvinnodagen

År 1910 instiftades den internationella kvinnodagen under ledning av politikern Clara Zetkin, inte förrän år 1978 listades dagen på FN:s lista över högtidsdagar. Minoritet.se har intervjuat fem unga kvinnor som tillhör nationella minoriteter om deras engagemang för sina respektive hjärtefrågor.

Sharon Vos är ledamot tillika kassör vid Judiska ungdomsförbundet i Sverige (JUS) och ingår i det internationella judiska ledarskapsnätverket, The Lauder Fellowship och berättar följande om sitt egna engagemang för att synliggöra den judiska minoriteten i Sverige.

-Genom JUS bedriver vi en del påverkansarbete genom att gå på samråd, skriva debattartiklar och ställa upp på intervjuer. Sen brukar jag också hålla föreläsningar om hur det är att vara jude i Sverige. Ända sen den 7 oktober har vi märkt att det har blivit ännu viktigare att synliggöra och uttala oss i frågor som berör den judiska minoriteten. Vi har sett en lavinartad ökning av antisemitism i samhället som påverkar oss enormt som vi aldrig har åskådat på den här nivån tidigare under våran livstid. Vi ser också att judar används som slagträ i den politiska debatten med ändamålet att verka för sin egna politiska agenda. Det har varit en mörk, kaosartad och konstig tid för judar i Sverige med allt som sker i omvärlden och med det som sägs i samhället och i politiken. Därför är det så viktigt att vi judar står upp för oss själva och visar vem vi är. För att motverka de mörka krafterna med fördomar, stereotyper och konspirationsteorier som ofta ligger till grund för antisemitiska uttryck så måste vi också våga vara synliga, blotta oss för samhället och visa vem VI är - människor.

[…] Det jag gör känns ganska litet och ibland undrar jag hur mycket inflytande det faktiskt har, om jag verkligen ändrar någonting till det bättre. Men samtidigt har jag inget annat val. Jag får inte ge upp. Någonstans måste jag tro på att det här leder till något bra, att det leder till mindre hat, färre fördomar och mindre antisemitism i samhället. Jag hoppas och önskar att mitt engagemang och arbete leder till mer förståelse, ökar kunskap  och humaniserar judarna i andras ögon.

Det som är min inspirationskälla och drivkraft är ett begrepp inom judendomen som heter "Tikkun Olam" som bokstavligt översatt betyder att reparera världen. Världen är inte perfekt och vi människor bär alla ett ansvar att göra gott och förändra eller "laga" världen till det bättre. För att ändra världen måste man börja med sig själv.

Hur kan jämställdheten öka inom din minoritet?

-Jag tycker att jämställdheten bland svenska judar redan är väldigt välställd. Judendomen har en stark tradition av lärande och utbildning står i högt anseende. Det gäller både män och kvinnor och därför börjar lärandet för pojkar och tjejer redan i ung ålder. Då många av oss svenska judar är assimilerade till det svenska samhället så råder svenska värderingar och värdegrund även bland oss judar. Judiska kvinnor studerar, arbetar och bidrar till samhället precis som judiska män gör. När det kommer till traditionella könsroller så är det ingen större skillnad med det svenska majoritetssamhället. Det enda jag kan komma på som kan skilja kvinnor från män är vissa föreskrifter i Torahn (vår heliga skrift) som är könsbundna. Ett exempel är att det helst ska vara en kvinna som tänder ljusen på fredagskvällen när Shabbat börjar. Ett annat exempel är att endast männen bär en kippah (judisk huvudbonad) och inte kvinnor. Med det sagt så beror det på om man är praktiserande som jude och i såna fall vilken inriktning man praktiserar. Inom den orthodoxa judendomen är traditionella könsroller starkare medans i reform judendom som är nyare så har man likställt kvinnor och män så pass att kvinnor på en gudstjänst i synagogan också bär tallit (judisk bönesjal) och kippah precis som männen. Med det sagt så är många svenska judar idag icke-praktiserande och de som är praktiserande följer ofta mer moderna inriktningar inom judendomen. Det fina med judendomen är att det är väldigt högt i tak för att tycka olika och praktisera på olika sätt, spektrumet är väldigt brett och likaså är utrymmet för judiska kvinnor att vara jämställda och göra samma sak som männen väldigt stort. […] Jag kan alltså inte komma på någonting på rak arm som skulle kunna öka jämställdheten bland judar.

Vem har du som kvinnlig förebild som har stått upp för nationella minoriteters rättigheter?

-Jag känner stor beundran för vår ordförande Hanna Nir som outtröttligt kämpar för judiska rättigheter och göra stora insatser för det judiska livet i Sverige. En annan person är Charlotte som bedriver politiskt påverkansarbete för Judiska Centralrådet och Judiska Församlingen och som briljerar på våra möten i att kommunicera till beslutsfattare var för behov svenska judar har och vad som behövs göras för att tillgodose dom. Min personliga idol dock är en kvinna som heter Golda Meir, som är Israels första kvinnliga premiärminister. Hon stod upp för judiska rättigheter hela sitt liv och var en av två kvinnor att skriva under Israels självständighetsdeklaration 1948. Hon hade det inte lätt under sin ämbetsperiod med attentatet där nio Israeliska atleter mördades på OS i München 1972 och Yom-Kippur kriget 1973 där Syrien och Egypten utförde en överraskningsattack mot Israel. Allt detta samtidigt som hon fick cancerbehandling. Hon var verkligen en järnlady. Trots dessa motgångar så lyckades hon åstadkomma fantastiska saker däribland fredsavtalet med Egypten. Hon har lämnat stora avtryck i historien.

Lotta Utter är låtskrivare, meänkielitalande pedagog och arbetar på minoritetsspråksförskola i Luleå kommun. Hennes engagemang för tornedalingar, lantalaiset och kväner beskriver hon så här.

-Jag är idel öra för alla projekt som dyker upp och tackar oftast ja till allt kring de nationella minoriteterna. Jag jobbar på en minoritetsspråksförskola och arbetar dagligen med att synliggöra minoriteterna och språken meänkieli, finska och samiska. Arbete inom olika projekt förekommer också såsom låtskrivande, översättningar och radio på meänkieli.

Hur kan jämställdheten öka inom din minoritet och vem är din förebild som står upp för nationella minoriteters rättigheter?

-Jämställdheten kommer naturligt att öka när vi inser allas lika värde i minoritetsfrågorna och ett specifikt område är språket som många har mycket åsikter kring om hur den får och inte får utvecklas. Ett språk ska enligt min mening ska ha utrymme för utveckling, annars kommer det inte överleva, då språket bli obrukbart.

Jag har sån tur som är omgiven av så många starka kvinnor som gör sina röster hörda, men den som fick upp mina ögon för minoritetsfrågorna först är Eva Kvist. Hon räds inte att ta plats och föra en talan som frontfigur för många kvinnor.

Káren-Ann Hurri är egenföretagare och samisk kulturarbetare och berättar om sitt engagemang för att synliggöra de nationella minoriteterna.

-I allt mitt arbete är det samiska med och jag arbetar främst för och med det samiska samhället, olika organisationer, projekt och företag. Vad gäller de andra nationella minoriteterna så har jag en bra grundkunskap och nätverk att hänvisa till bland alla grupperna. Jag har fått göra jobb till en del samarbetsprojekt mellan olika nationella minoriteter och det är alltid ärofyllt!

Hur kan jämställdheten öka bland urfolket samerna?

-Vi borde se jämställdhetsfrågor lika självklart som jämlikhet/representationsfrågor. Vi blir bättre och bättre på att inkludera olika områden och samisk bakgrund men det är fortfarande väldigt tydligt att kvinnorna engagerar sig mest i kultur, hälso- och jämställdhetsfrågorna och att männen är dominerande i renskötselarenorna. Vi måste också förstå att den svenska måttstocken på jämställdhet inte kan appliceras på Sápmi. T.ex säger inte löner något om vilket inflytande/status man har, inte som det gör i storsamhället.

Vem har du som kvinnlig förebild som har stått upp för nationella minoriteters rättigheter?

-Jag har otroligt många! Under 70-talet samlades flera samiska kvinnor för att arbeta mot 1971 års rennäringslag. Maj-Lis Skaltje var duktig på att bevaka frågan för sameradion och man kan hitta intervjuer med flera kvinnor i radiominnen. Under protester som varit under 2023 i Fosen-aktionerna och av Laevas och Gabna Samebyars ungdomar har det varit tydligt att unga tjejer och kvinnor leder kampen för att skydda naturen. En urfolkskvinna som inspirerat mig senast är Hana-Rawhiti Maipi-Clarke, om ni inte sett hennes starka "Maiden Speach" i Aotearoas parlament så se det på Youtube!

Sanna Laakso är konstnär och var programledare för det sverigefinska talkshow-programmet Popula som fanns i tio år, fram till Sveriges Radios nedläggning av programmet år 2024. Hon berättar om hur hon synliggör de nationella minoriteterna samt hur jämställdheten kan öka inom den sverigefinska minoriteten.

-Då jag är konstnär blir det främst genom mina verk som jag ibland lyfter fram det sverigefinska perspektivet. Att rent visuellt belysa vissa frågor är ett effektivt sätt att väcka allmänhetens intresse. Ofta håller jag även tal i samband med mina utställningar och försöker alltid få med alla när det kommer till våra nationella minoriteter. Nyligen så anordnade jag Sverigefinnarnas dag i Emmaboda, vilket var första gången för både mig och kommunen då de inte är en förvaltningskommun. Jag lyfte där upp alla de fem nationella minoriteterna, både genom att hålla föredrag och aktivera de som kom genom ett informationsquiz. Jag informerar ofta även människor i min närhet om att det faktiskt finns fem nationella minoriteter och vad det i realiteten innebär. Jämställdheten kan öka genom att ge lika mycket utrymme till både kvinnliga och manliga artister, samt kreatörer och skapare av olika slag.

Vem har du som kvinnlig förebild som har stått upp för nationella minoriteters rättigheter?

-Jag har ingen definierad förebild på ett sådant vis, utan jag tänker mer på alla som vågar höja sin röst gällande rättigheterna och skyldigheterna när det kommer till språk, kultur och arv. Jag finner dock nya inspirationskällor på daglig basis som alla är otroliga och lyfter fram sin minoritet på olika vis; allt från olika ungdomsförbund till andra kreatörer, till folk man möter i gatan.

Valeria Redjepagic startade instagramkontot Romska förebilder i Sverige och arbetar för romsk inkludering på olika sätt. För minoritet.se skriver hon om sitt engagemang för att synliggöra den romska minoriteten i Sverige, jämställdhet och vem hon har som kvinnlig förebild.

-I mitt vardagliga arbete där jag bland annat arbetar som konsult för Trollhättan stad, men även i mitt engagemang i föreningslivet samt via mitt Instagramkonto “Romska förebilder” och podcast ”Romer i fokus” på Spotify.

Min mamma är min största kvinnliga förebild inom alla områden. Och en kvinnlig förebild inom arbetet med nationella minoriteter är Mirelle Gyllenbäck.För att öka jämställdheten krävs det att man aktivt jobbar inom olika områden där både män och kvinnor kämpar tillsammans mot en gemensam vision. I praktiken skulle det innebära att män och kvinnor har samma förutsättningar att forma sitt liv oberoende av sitt kön.

LINNEA HUHTA

Sidan uppdaterad 2024-03-08