Språkteknologi viktigast för samer i tioårig satsning på urfolksspråk

Arbetet med urfolksspråkårtiondet (The International Decade of Indigenous Languages, IDIL) löper från 2022 till 2032, och har alltså redan startat.

En av de svenska medarbetarna är Anita Kitok, språkchef på Sametinget.

– Syftet är att synliggöra den kritiska situationen för urfolksspråken och att mobilisera till exempel myndigheter för olika samarbeten. Målet är förstås att bevara, utveckla och revitalisera samiskan och alla andra urfolksspråk, säger Kitok.

Arbetet började egentligen redan 2019 med ”urfolksspråkåret”.

– Urfolken själva såg att det inte räckte, lyfte frågan och FN:s generalförsamling tog en ny resolution om en tioårssatsning, därav satsningen som nu pågår, berättar Kitok.

Det finns nio samiska språk. Fem av dessa brukas i Sverige, och alla är på något sätt klassat som hotat. Olika källor har olika svar på hur många som pratar någon variant av samiska. Institutet för språk och fornminnen uppger att nordsamiskan är störst med 6 000 användare i Sverige samt ytterligare 11 000 i Norge.

Umeå- och pitesamiska ligger sämst till och bedöms vardera ha färre än 20 användare.

Enligt Unesco finns det totalt cirka 6 000 språk varav hälften är antingen hotade eller utdöda.

– Urfolksspråkdecenniet ska motverka utarmningen. Jättemånga språk försvinner, men med den här satsningen ska vi försöka skapa bättre förutsättningar. Det kan leda till att språk räddas, säger Kitok och tillägger:

– Det känns bra att kunna göra en insats.

Satsningen på urfolksspråkårtiondet är i sin linda, men redan nu kan man se några drag av vad som ska komma.

Sametingen i Sverige, Norge och Finland har gemensamt beslutat att samarbeta med två projekt, varav ett påbörjats. Det ena handlar om barns och ungas språk, ett annat kallar man för språkteknologi.

I det senare projektet sker en stor del av arbetet i norska Tromsö, där man jobbat med språkteknologi sedan 2001 på universitetets avdelning Giellatekno. Där samlar man in samiska texter och röstinspelningar på samiska, så kallat corpusmaterial. Med det materialet kan man sedan utveckla språkverktyg.

– Sametinget påbörjar leverans av översättningar och senare ljudfiler som stöd för att utveckla språkteknologiska verktyg. Det blir ett grundmaterial, säger Kitok.

Texterna man jobbar med är till en början Sametingets egna. Så småningom hoppas man att samarbetspartners, de som får bidrag, ska överlämna material för översättning. När det gäller ljudfiler ska myndighetens jurister titta på hur man kan hantera till exempel plenumsdebatter.

När kan man se konkreta resultat?

– Det är svårt att säga. Att vända en nedåtgående språkanvändning tar tid. Förhoppningsvis kan man se resultat när yngre samer tar till sig de nya verktygen, säger Kitok.

Språkteknologi är ett brett område. I en förlängning kan man därför tänka sig att mobiltelefoner kommer att kunna röststyras inte bara på svenska, utan på samtliga de fem svenska samiska språken. Det skulle i så fall kunna bli ett steg mot att unga i vardagen vänjer sig vid att använda samiska i stället för svenska.

Tangentbord på datorer är en annan tänkbar nymodighet inom språkteknologin. I dag kan man skifta mellan olika språk. I framtiden byter man helt layout, ungefär som man byter språk på en surfplatta.

Rättstavningsprogram i datorer är en tredje del som man jobbar med, och som kan utvecklas.

Hur ser du på urfolksspråkårtiondet?

– Det är ett räddningsuppdrag. Det är en absolut nödvändighet att man jobbar med språken och ett av Sametingets viktigaste uppdrag, säger Kitok och fortsätter:

– Jag tycker arbetet är oerhört meningsfullt och det är ett stort mål att vi ska få en utbildningskedja som stödjer elevers och studenters språkutveckling på samiska, att det ska finnas fler flerspråkliga ungdomar och att fler personer engagerar sig i samiska språkfrågor.

Räcker arbetet?

– Det krävs ett helhetsgrepp. I det greppet krävs att framför allt staten, och inte bara Sametinget, hjälper till för vända språkutvecklingen för våra fem samiska språk. Det handlar om att bli ännu mer aktiva. Jag önskar att vi kunde göra ännu mer. Det vore katastrof om vi efter någon generation står utan levande samiska språk i Sverige, säger Kitok.

ANDERS BOSTRÖM