Svensksamiska Carola Grahn aktuell med ny konstutställning

Utställningen, som finns kvar till sjätte november, består av flera nyproducerade och storskaliga skulpturer. Enligt presentationen på Wanås hemsida utforskar skulpturerna ”vår relation till naturen och den potential som samiska världsbilder kan rymma i dag.”

Vad menas med samiska världsbilder?
Det handlar om hur man ser på sin omvärld. Svenskar har till exempel ofta ett feministiskt filter eller ett socialistiskt filter på omvärlden. Jag tittar på omvärlden även genom ett samiskt filter. Det kan handla om ett förhållande till naturen, som är besjälad, där vi har förfäder och andeväsen mitt ibland oss.
Det andliga är inte skilt från den fysiska verkligheten, gudar och förfäder lever i trädens grenverk, i sjöar, i djur och under stjärnorna. 

Jag är skolad i västerländsk konst, jag jobbar med en idé kring hur jag kan använda ett samiskt koncept, en berättelse, en story. Jag vänder och vrider och ser hur min idé kan funka på en konstinstitution. 

Jag ber om ett exempel på en intressant berättelse.
Hon nämner träskulpturen Vearalden Olmai som inspirerats av tecknet för en samisk gud på en samisk helig trumma från 1700-talet. Trumman var en av de trummor som blev konfiskerade och skickade ut i Europa.

I Wanås presentation av Carola Grahns konstnärskap beskrivs hon arbeta ”konceptuellt i en rad olika medier där hon på ett lekfullt sätt, ofta med spår av mörk humor och referenser till populärkultur och samisk tradition, utmanar stereotyper, maktstrukturer och sociala konstruktioner.”

Carola Grahn betonar att allt i hennes konstnärskap hänger ihop.
- Många verk sitter ihop, ett nytt verk är en fortsättning på en tidigare tankegång. I den här utställningen zoomar jag in på naturen och skogen.

Hon pekar på Skulpturen Horizon of Me(aning) som ställdes ut 2021 på Moderna museet. Det är en horisont av björkved som staplats på längden enligt konstnärens specifika instruktioner. Konstverket som hon byggt tillsammans med poeten och jojkaren Simon Issát Marainen, som förlorat två bröder, är en del i ett samtal om psykisk ohälsa. Med en besjälad natur kan veden ”bära dessa berättelser”, så som Moderna Museet beskriver verket. 

Konstverket 51 m³fub på Wanås består av tre kuber som fylls med energived från skogarna runt Wanås bruk. Det är en av fyra installationer i utställningen ”Trädgränsen”. Här använder hon träinstallationerna för att ställa frågor om bruket och värdet av skogens resurser.

Carola är född 1982 i Jokkmokk, Saepmie. De senaste åren har hon haft en omfattande utställningsverksamhet både i Sverige och internationellt. Idag är hon verksam i Malmö.
- Visst tror jag att platsen där jag bor påverkar min konst, men exakt hur är svårt att säga. Distansen till Saepmie gör att vissa bitar av kulturen tycks bli tydligare och andra mer diffusa.

Hur viktigt är det lyfta fram det samiska i din konst?
- Det pendlar, det beror faktiskt på vilken dag det är eller vilken del av det samiska som intresserar mig just då.
- Jag får ofta många frågor om det samiska. Jag kan ärligt talat tycka att det är lite jobbigt att kunskapsnivån om det samiska är så låg i Sverige. De flesta kan inte säga hej på samiska (Bures). Det säger inte så lite om Sveriges relation till samer och vår historia. 

Hon betonar att hon inte jobbar som informatör om det samiska i sin konst.
- Jag vill inte vara en informationsskylt om det samiska samhället. När jag började som konstnär handlade det mycket om samisk identitet, och jag kan fortfarande komma tillbaka till det. Men jag vill ta den som betraktar min konst bortom det enkla. Jag är intresserad av det som är lite mer komplext och mångbottnat, säger hon.

FREDRIK SIERADZKI