Artiklar
Gårdsnamnet Kvarntorp på finska. Foto: Karin Skoglund
1/4 Gårdsnamnet Kvarntorp på finska.

Kvarntorp -en gammal finngård på väg mot världsarv

Rakt in i skogen en mil från Lekvattnets kyrka, upp på berget går grusvägen till Kvarntorps finngård eller Myllylä, som gården heter på finska. Där, fyra kilometer från gränsen till Norge har den stått i flera hundra år. Rolf Nilsson, dräng på gården har bott där i 25 år.

–Jag har haft småskaligt jordbruk och djurhållning i alla år. Jag har handmjölkat kossorna och haft egen mejerihantering och gjort smör och ost. Nu går en 250 årig epok ur tiden, men djuren finns ju kvar, säger Rolf Nilsson som numera är pensionär och konstaterar att han inte orkar hålla samma tempo som förr och därför slutar att tillverka mejeriprodukter.

Rolf i sitt kök i arrendatorbostaden. Foto: Karin Skoglund

Han kallar sig en analog gubbe, men är en gammal värmländsk byråkrat som tröttande och flyttade till Kvarntorp långt in i skogen för att leva enkelt och förvalta den gamla finngården. Kvarntorp ligger högt upp på berget med utsikt över Kroksjön. Vissa skulle kalla det idylliskt och harmoniskt, andra ensamt och ödsligt.

–Men på sommaren är det fullt med folk här. Då har hembygdsföreningen café och det serveras motti och fläsk. Cirka 3000 besökare om året kommer till Kvarntorp, berättar Rolf som agerar guide om gårdens historia under sommarmånaderna.

Kvarntorp är en av de bäst bevarade finngårdarna i Värmland. Gården består av 13 byggnader, bland annat en så kallad svenskstuga med rökstuga, en bastu, kvarn, smedja och uthus. Kvarntorp härstammar troligen från 1600-talet och rökstugan uppfördes på 1770- talet, men en gammal grund på gården vittnar om att en rökstuga har funnits tidigare än så.  Redan 1667 är gårdsnamnet nämnt i kyrkböcker.

Interiör från den gamla drängstugan. Foto: Karin Skoglund

Rolf hjälper Lekvattnets hembygdsförening och Torsby kommun att förvalta gården och det är bland annat hans förtjänst att historien om finättlingarnas liv på gården berättas vidare. Den 6 augusti släpps hans bok ”Klara på Kvarntorp”.

–Klara Persson var den sista finnättlingen på Kvarntorp, hon dog 1950. Det var Klaras morfar och mormor som köpte gården och flyttade hit 1858. Klara ville att Kvarntorp skulle bli ett byggnadsminne, vilket det blev 1964.

Klara har satt stark prägel på gården så som den ser ut idag, hon byggde till exempel ett  kraftverk i den närliggande Kvarnälven för att kunna mjölka korna med mjölkmaskin. En del av Klaras släkt emigrerade till Amerika och det finns 450 sparade svarsbrev till Klara som är en viktig källa i boken.

–Klara sparade på alla brev så det går att följa släktens liv. Boken är mitt sätt att föra historien om de sista finnättlingarna och deras liv vidare, säger Rolf Nilsson.

Rolf framför drängstugan där han haft mejerihantering. Foto: Karin Skoglund

Finnskogen, ett nytt världsarv?

Sedan 2018 bedrivs ett arbete för att göra finnskogen till världsarv. Arbetet bedrivs som ett projekt med pengar från Länsstyrelsen i Värmland, Region Värmland, Torsby kommun, Helmiastiftelsen med flera som vill att Finnskogen ska bli världsarv. Värmlands Museum med Torsby Finnskogscentrum är värd för projektet. Det brukar ta ungefär tio, femton år för en ansökan att gå igenom, om den har allt som krävs. Förslag på finngårdar i Sverige som ska ingå i ansökan är Kvarntorp, Juhola, Ritamäki och Abborrtjärnsberg.

Läs mer om finnskogen som världsarv:

https://finnskogen.se/

KARIN SKOGLUND

Sidan uppdaterad 2024-02-17