Minoritets- och urfolksrepresentation behövs för att utveckla anhörigstödet

- Nka ska utgöra en länk mellan akademi och praktik. Därför är det också viktigt att utveckla stödet för anhöriga tillhörande nationella minoriteter och urfolk, berättar Rolfner Suvanto och fortsätter:

-Som möjliggörare jobbar jag för att fånga upp områden att utveckla. Vi har översatt vår broschyr om att vara anhörig, till finska, och har ambitionen att fortsätta översätta de till fler språk enligt den takt som befintliga resurser tillåter. Vi har också gjort en webbinar-serie år 2021 om Anhörigskap i perspektiv och det visade sig att anhöriga inte är en homogen grupp. Även om oro, sorg och liknande förekommer gemensamt så finns vissa perspektiv kvar att kartlägga. Något som kan påverka anhörig och dennes närstående är språk, kultur, födelseland – och tillhörighet till nationella minoriteter och urfolk.

Rolfner Suvanto är specialist inom äldreområdet och psykisk ohälsa, utbildad sjuksköterska och har arbetat med statlig utredning om en nationell kvalitetsplan för vård och omsorg för äldre personer. Som möjliggörare fungerar hon ofta som moderator, koordinator, kunskapsspridare och mycket mer. De seminarier, webbinarier, arvsfondsprojektsamarbeten, dialoger och andra informationssamlande och kunskapskoordinerande insatser som Nka jobbar med är till för alla och alla är alltid välkomna till träffar och uppmuntras till dialog. Det ger också Nka möjlighet att dela och förmedla erfarenheter men också att stimulera till goda idéer.

-När tiden är mogen och någon vill starta ett specifikt arbete kommer Nka ge stöd till initiativtagaren för att genomföra arbetet. Det finns inte nödvändigtvis alltid pengar, men det är viktigt att kunna mötas. Vi vill att fler ska känna till detta, så fler kan fatta intresse att delta i nätverket och bidra därigenom säger Rolfner Suvanto.

Nka belyser och upplyser, genom bland annat framtagande och sedan synliggörande av styrdokument såsom Sveriges första nationella anhörigstrategi med syfte att ge stöd till anhöriga utifrån deras egna behov av stöd.

-Att gifta ihop saker känns väldigt angeläget. I annat arbete har jag haft ett intresse för de här frågorna tidigare, jag har arbetat mycket mot äldre personer, psykisk ohälsa och frågor kring vad som händer i livet, när du tidigare upplevt trauma och förföljelser. Det är en gemensam punkt för alla nationella minoriteter och inkluderar också upplevelser av exempelvis krig.

I beaktande tas de tre krigens påverkan i Finland, tornedalingarnas och samernas utsatthet avseende förbud att prata sina egna språk. Rolfner Suvanto säger:

-Detta påverkar nästa och nästnästa generation och även vid åldrandet. Nka:s uppgift är därför att lyfta in dessa perspektiv.

Om man har demenssjukdom kan krigsbilder från Ukraina väcka minnen och göra det svårt att avgränsa om man är 10 år gammal i Karelen eller om man egentligen är trygg hemma. Människor kan läka så fantastiskt trots upplevelser – det är fascinerande hur man kunnat förhålla sig till nya omständigheter. Människor kan läka medan allas upplevelser och kontexter är unika. Det behövs expertis om hur en specifik anhörig kan få stöd med beaktande av kulturförståelse, språk och annan kontext av betydelse. Detta för att bemötandet ska bli så bra som möjligt. Rolfner Suvanto efterlyser:

-Vi når fler när det handlar om den sverigefinska gruppen och eventuellt tornedalingar, vi skulle behöva nå ut till fler som jobbar med den romska minoriteten, samer och också den judiska minoriteten utanför framförallt Stockholm och Göteborg för att inkludera hela landet, vilket är viktigt för representation och arbetet framåt. Det är vår mission att kunna bidra till att det ska så bli så bra för anhöriga som möjligt.

Nka har också doktorander kopplade till sig via Linnéuniversitet inklusive en del specifika regeringsuppdrag som kan generera en särskild satsning som exempelvis med fokus på barn och unga. Det är viktigt att lägga på fler dimensioner, när man tillhör någon av de nationella minoriteterna eller urfolk och tillerkänna betydelsen av språk, kultur och erfarenheter.

-Vi behöver fortsätta jobba analytiskt med att se till så alla undersökningar som behövs görs och sedan koppla ihop nätverk med varandra. Vi lägger till dimensioner till arbetet tillsammans, tvärsektoriellt, på det sättet, fortsätter Rolfner Suvanto.

Minoritetsområdet är viktigt, vi är många som har tappat bort det lite det ligger inte så nära i vårt medvetande – för att vi inte är vana vid att lyfta det.

I oktober hålls en gemensam nätverksdag på temat anhöriga, minoriteter och urfolk. Detta sker med Borås som värd och deltagande från hela landet. Nu letar efterlyser vi mer forskning och undersökningar som berör ämnet.

-Vi vill tillsammans ta reda på vad som händer när man åldras och har krigserfarenheter och erfarenheter av förtryck av olika slag. Det finns lite studier, främst från den judiska gruppen. Men generellt saknas forskning kring anhörigas situation och upplevelser om man tillhör någon av de nationella minoriteterna eller urfolk. Med det sagt kan tilläggas att den som vill forska och behöver tips på idéer är välkommen att höra av sig till mig avslutar, Susanne Rolfner Suvanto.

LINNEA HUHTA