Artiklar
skådespelare dansar med röda kjolar

Samisk föreställning Västanå teaters nästa storsatsning

Teaterchefen Leif Stinnerboms berättarlust grundades i en kåta i Västerbottens fjälltrakter. Hans föreställningar med Västanå teater har influerats av den samiska kulturen. Nu tar han ytterligare ett steg – med en föreställning om samisk mytologi.

Intill Rottneros park, utanför värmländska Sunne, ligger Berättarladan, som varje år lockar gäster från hela Norden. Där huserar Västanå teater sedan drygt 20 år tillbaka. I år firar teatern 50 år. Men det var först på 90-talet, när Leif Stinnerbom blev regissör och konstnärlig ledare, som den särpräglade stilen började växa fram – den som gjort teatern känd.

Under den gångna sommaren har ensemblen spelat både jubileumskonsert och jubileumsföreställningen En saga om en saga – ett slags kavalkadföreställning med scener från tidigare Selma Lagerlöf-uppsättningar. Eller en avsmakningsmeny, som Leif Stinnerbom själv beskriver det. Mer än 27 000 personer har sett föreställningen.

– Det har varit fantastiskt. Det har i princip varit slutsålt varenda föreställning, så nu pustar jag ut, säger Leif Stinnerbom.

Ja, numera är det i Värmland och Berättarladan man hittar honom om somrarna. Men som liten spenderade Leif Stinnerbom sina somrar i västerbottniska Dikanäs, där Vilhelmina norra sameby huserar. Där fick han vara med på renskiljning och lyssna till sin morfars berättelser i kåtan.

– Hela sommarlovet var vi där uppe. Fiskade, plockade hjortron, gick långa turer och satt i kåtan. Jag präglades där, av det sättet att leva. Kulturen och respekten för naturen och de äldre.

Någonstans där föddes också hans egen berättarlust, som har blivit hans liv och levebröd. Leif Stinnerbom har en bakgrund som riksspelman. Han har utbildning inom både etnologi och musikvetenskap och har kartlagt både värmländsk folkmusik och samisk jojk genom att åka runt i stugorna, lyssna, samtala och spela in.
– Vi var flera som var med och revitaliserade jojken på 80-talet, berättar han.

Västanå teater är en musikteater – teater för alla sinnen – som bygger på berättandet. Vid sidan av ordet finns här dansen, maskerna, kostymerna och inte minst musiken.
– Musiken är lika viktig som det talade ordet, förklarar Leif Stinnerbom.

Stinnerbom är hans mors samiska namn. Men det är inte bara i namnet man kan ana hans samiska arv. Han säger sig också ha fått en samisk uppfostran och nu går den samiska kulturen igen i hans yrkesutövande.
– Många säger att de ser det samiska i det jag gör men jag ser inte alltid det själv.

Språket har han däremot aldrig fått lära sig, hur mycket han än hade velat kunna det.
– Det är ett stort aber att jag inte kan det. Mamma kunde bara prata samiska när hon kom till skolan och då fick hon så mycket stryk för att hon inte pratade svenska. Hon ville inte att vi skulle behöva gå igenom samma sak, så därför pratade hon bara svenska med oss, berättar Leif och fortsätter:
– Jag har tänkt många gånger att jag skulle vilja lära mig, med det är inte så lätt. Här nere har jag ingen att prata med.

Något han i alla fall har fått med sig är synen på människans plats i naturen. Att bara ta av räntan som naturen ger – inte av kapitalet. Selma Lagerlöfs berättelser har varit ständigt återkommande bland Västanå teaters uppsättningar. Och det är kanske inte alla som förknippar den värmländska författaren med samisk kultur, men Leif Stinnerbom tycker att hennes berättande ligger nära.
– Selma har ett nästan samiskt sätt att se på naturen. Hon menar att människa och natur lever i samklang och påverkas av varandra. Människan är inte överordnad. Västanå teater har under min ledning en väldigt lika konstsyn som Selma, genom synen på naturen och fascination för den förhöjda verkligheten.

Men hur mycket han än älskar Selma Lagerlöf är det dags för något annat nästa sommar: en föreställning om samisk mytologi: Solens dotter – sägner från Sameland.
– Den stora föreställningen nästa sommar blir en samisk berättelse som bygger på Solsönernas saga – ett epos av Valdemar Lindholm som i sin tur bygger på gamla, samiska, mytiska berättelser. Jag har tidigare gjort både Eddan – om fornnordisk mytologi – och det finska nationaleposet Kalevala.

Nu är det dags för samiska berättelser, med hjältar, mystik och nåjder. Kampen mellan ont och gott.
– Det blir en väldigt fantasifull och magisk föreställning, utlovar Leif Stinnerbom som både skriver manus och står för regin.
Leif Stinnerbom har uppnått en ålder då de flesta går i pension, men 66-åringen är inte i närheten av redo att sluta jobba. Snarare tvärtom.
– Jag tänker hålla på så länge det är roligt och så länge jag orkar. Just nu är det roligare än någonsin och jag cyklar två–tre mil varannan dag, för att orka. Jag har inte varit så här tränad sen jag var 40. Jag började träna under pandemin just för att vara stark och ha ett motstånd.

Och ork lär behövas för han har många järn i elden. Bland annat jobbar han återkommande med den samiska nationalteatern Beaivváš, i Norge. Senast skrev han manus och regisserade Mikael Niemis Koka Björn. Härnäst kommer Jon Fosses berättelse Og så kan hunden komme, som han också regisserar. Den har premiär i januari.
– Så jag håller på mycket med det samiska nu, sammanfattar Leif Stinnerbom.

Känner du ett ansvar att sprida samisk kultur?
– Jag utgår från lusten att berätta men det är klart att jag också känner ett ansvar gentemot min egen kultur. Att visa upp den så att den inte försvinner.

FRIDA STRAND

Sidan uppdaterad 2022-10-31