Artiklar
Illustration: Kungliga Biblioteket

Skarp kritik av Sveriges minoritetspolitik

Den 17 augusti presenteras rapporten ”Minoritetspolitiskt bokslut 2022 - hur har Sverige lyckats ta hand om sina nationella minoriteter?”. Rapportförfattaren är Lennart Rohdin på uppdrag av Sverigefinländarnas delegation.

Som namnet antyder är rapporten ett bokslut över hur väl Sverige har lyckats att leva upp till de åtaganden man har mot sina nationella minoriteter.

Kritiken i rapporten är skarp, Sverige har på punkt efter punkt brustit i sina åtaganden mot sina nationella minoriteter.

Rapporten konstaterar inledningsvis att det är tjugotre år sedan riksdagen beslutade att Sverige skulle ansluta sig till Europarådets minoritetskonventioner och fick en nationell minoritetspolitik och att det vid nyår är tretton år sedan lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk trädde i kraft i Sverige. Trots att lagen om nationella minoriteter skärptes ytterligare för fyra år sedan lever inte kommuner och regioner inte upp till lagen om nationella minoriteter enligt rapporten.

Rapporten pekar särskilt ut några områden där det finns stora brister:

Skolan

Sveriges regering har, trots Europarådets återkommande kritik, inte levererat en obruten och sammanhållen utbildningskedja från förskola till högskola i minoritetsspråk. Man har inte skapat en varaktig lärarutbildning för alla fem minoritetsspråken, inte etablerat ett utökat utbud av tvåspråkig undervisning på minoritetsspråken inte heller infört regler som underlättar tillkomsten av friskolor för de nationella minoritetsspråken. 

De åtgärder som gjorts sedan 2014, skriver Rohdin, kan endast ses som komplement till det som först och främst skulle säkra de nationella minoritetsspråkens fortlevnad i Sverige.

Språk som diskrimineringsgrund

Rapporten lyfter även att Europarådet rekommenderat att språk bör införas som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagstiftningen i Sverige men att den svenska regeringen hittills har avvisat detta.

Samråd

Trots att många kommuner och regioner i Sverige bjuder in till samråd antyder rapporten att det idag mest sker i form av information från kommuner och regioner till minoriteterna. Samråden, skriver rapportförfattaren, borde utvecklas så att minoriteterna istället har inflytande i beslutsprocesser som rör dem. Rapporten konstaterar även att företrädare från de nationella minoriteterna allt för ofta möter motstånd från lokala tjänstepersoner och politiker.

För svag uppföljning av minoritetspolitiken

Tillsynen av hur kommuner och regioner efterlever lagen om nationella minoriteter behöver skärpas menar rapportförfattaren och skriver att det bör införas en operativ tillsyn med sanktioner mot dem som trotsar lagen.

Ett fåtal kommuner efterlever lagens krav på ”grundskydd” för alla minoriteter

Rapporten konstaterar även att alldeles för få av de 200 kommuner som inte ingår i något förvaltningsområde gjort något för att uppfylla lagens krav om grundskydd för de nationella minoriteterna och minoritetsspråken.  

Stärk de nationella minoriteternas organisationer

Rapporten föreslår att stödet till de nationella minoriteternas organisationer ska ökas kraftigt och långsiktigt så att organisationerna kan möte de ekonomiska och personella förutsättningar som krävs för att möta efterfrågan från kommuner och regioner.

PETRA KAHN NORD

Sidan uppdaterad 2022-08-17