Lingonsoppa och Kangoskakor på Tornedalingarnas dag
Den 15 juli firades tornedalingarnas dag på flera platser runt om i landet. I Gällivare Folkets hus arrangerade Svenska tornedalingars riksförbund ett program med musik, tipspromenad och fika.
– Jag var uppe klockan fem i morse och bakade Kangoskakor och gjorde lingonsoppa, men jag fick ta lite blåbär och hallon också för jag hade inte tillräckligt med lingon, berättar Inger Junkka, ordförande för riksförbundet när minoritet.se når henne på telefon mitt i firandet.
Det var värt den tidiga morgonen, menar hon, för både saftsoppan och kakorna är uppskattade. På scenen har Daniel Fjellborg precis fått STR-T:s kulturstipendium för sin produktion av Ummikkopodden. Han skickade en videohälsning och tackade. Årligen delar förbundet ut ett kulturstipendium till en person som engagerat sig för det tornedalska språket och kulturen.
Sören Pekkari och Hilding Niemi underhåller med kända tornedalska visor och det finns en tipspromenad om tornedalingar för både vuxna och barn.
– Vädret är tyvärr urkasst, 15 grader och stundtals ösregn och vi har inte så många besökare, men det gör inget för vi har gott om tid för dem som är här, för att svara på frågor och berätta om förbundet, säger Inger Junkka.
Samtidigt pågår försäljning av böcker och det ges möjlighet att lämna namnförslag på vad riksförbundet för tornedalingar, kväner och lantalaiset ska heta i framtiden. Dagens benämning har för mycket fokus på regionen Tornedalen och utesluter kväner och lantalaiset, menar Eva Kvist, verksamhetsledare för förbundet.
Hon ska berätta om riksförbundet och deras aktuella frågor som bland annat Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset och översynen av rennäringslagen.
– Vi i förbundet har haft många fina samtal den senaste tiden. Sanningskommissionen och renmarksfrågan handlar om vår historia och det är känsligt – sanningskommissionen till exempel rotar i våra rötter och vår identitet. Jag själv har känt skam över mitt ursprung, men genom kunskap har jag börjat förstå varför det ser ut som det gör och då går det också att försonas.
I fjol hade Svenska Tornedalingars riksförbund 40-årsfirande på Tärendöholmen med ett fullspäckat program och ett 60-tal besökare. Varje år flyttar firande till nya platser och i år föll lotten på Gällivare där lokalföreningen har haft ett tufft åt.
- Firande här i Gällivare blir förhoppningsvis en nystart och vi hoppas väcka besökarnas intresse för förbundet, säger Eva Kvist.
Så sent som 2013 antogs Meänflaku som symbol för tornedalingar, lantalaiset och kväner i Sverige. Tornedalingarnas dag har inte alltid varit en viktig dag i kalendern för minoriteten, men har växt i popularitet, tror Eva Kvist.
- Jag har sett att engagemanget ökat på sociala medier, till exempel kan det vara hemvändare som åker till sommarstugan som hissar Meänflaku. Det firas mer än vad man ser.
Hur betydelsefullt är firandet av tornedalingarnas dag?
– Vi blev erkända som minoritet väldigt sent efter en lång assimileringsprocess. Om man ser till det är det viktigt att vi ges och tar utrymme, att vi synliggörs och att vi samtidigt känner stolthet.
Enligt en färsk rapport från Forum för levande historia är tornedalingar den minoritetsgrupp som är minst känd av de nationella minoritetsgrupperna.
För Eva själv har dagen kommit att innebära stolthet.
– Det är svårt att hålla känslorna borta eftersom det handlar om min identitet och historia och mina barns framtid, säger Eva som identifierar sig med alla tre identiteter som ryms inom minoriteten: tornedaling, lantalaiset och kvän.
KARIN SKOGLUND
