Artiklar
Sverigefinländarnas arkiv vill främja forskning
Sverigefinländarnas arkiv växer. 250 hyllmeter arkiverat material om sverigefinländare i form av bland annat mötesprotokoll och anteckningar. Det äldsta dokumentet är från slutet av 1800-talet.
Arkisto, eller Erkistö som några kallar det efter Erkki Vuonokari, har hunnit fylla 45 år. Från början hette man Arkivet för sverigefinnar och finlandsvenskar i Sverige. Den så engagerade och prisade minoritetsprofilen Erkki Vuonokari lade grunden i Stockholm men gick i pension så driften fick skötas av andra. För fyra månader sedan var det så Helen Kantokoski Kviby tur att ta över ansvaret.
- Ibland ser vi att man antecknat Erkistö på dokumenten, berättar Helen, verksamhetschef på Arkisto.
- Men det kan också vara som ett skämt. Jag har också sett det, säger Anna-Karina Bogren som är arkivarie.
- Men det kan också vara som ett skämt. Jag har också sett det, säger Anna-Karina Bogren som är arkivarie.
Vi möts i Finska bokhandeln i Stockholm, nära Sankt Eriksplan. En liten boklåda med litteratur från förr och nu, både på ursprungsspråket finska men också översatt litteratur till finska. En mysig känsla för någon med sverigefinsk identitet.
- Här har vi vårt stockholmskontor, men vår huvudsakliga verksamhet är i arkivhuset i Eskilstuna och riksarkivet i Arninge, berättar Anna-Karina Bogren
Sverigefinländarnas arkiv vill genom sin verksamhet främja forskning genom att samarbeta med forskare som har intresse för migration, finska språket, kulturella identiteter, historia och kulturarv i Sverige.
Men man arrangerar också utställningar och har möten med myndigheter för att sprida kunskapen om sverigefinländare. En populär utställning är Arvet som visats upp på flera platser i landet.
- Den innehåller fina porträtt på sverigefinländare, en del av dem är bekanta ansikten, eller kända personer också, vilket gör att man överraskas lite, berättar Helen Kantokoski Kviby, som varit på posten som verksamhetschef i två månader.
Arkisto består av material från föreningar, media och privatpersoner som är studenter, lärare, forskare, krigsveteraner, krigsbarn, författare, filmare, konstnärer och från alla möjliga skrån. Man har sedan starten även samlat in uppsatser, självbiografier, litterära verk, tidningsurklipp och forskningsmaterial.
- Vår plan är att börja digitaliseringen av allt material men det tar tid, vi är en liten förening som söker stöd varje år för att få jobba vidare. Det är en av utmaningarna, att inte kunna planera långsiktigt, förklarar Helen Kantokoski Kviby.
I dagsläget har man stöd från Länsstyrelsen i Stockholm, Riksarkivet och Undervisnings- och Kulturministeriet i Finland.
Men vad driver en person att samla in i princip allt man kommer över om en av Sveriges nationella minoriteter?
- Det är känslan av att vi inte får vara dem vi är fullt ut. Det är det som driver mig. Att folk i Sverige inte vet vilka sverigefinländarna är, att vårt språk är en del av Sverige och att folk än idag inte får prata det, förklarar Helen Kantokoski Kviby.
Anna-Karina Bogren, som arkiverar det material som kommer in, funderar också kring hur tider förändras, och vad som särskiljer ett decennium från ett annat.
- Nu är det nog mycket om skolgång och äldreboenden, men jag hoppas kunna fördjupa mig lite i vad som präglade andra perioder. Tyvärr har jag inte hunnit så långt, men kanske någon forskare vill titta på det och då står vi till förfogande, berättar hon.
Under intervjun kommer Seppo Poutanen, från Kooperativet bok och kultur i Stockholm, in. Han och Helen Kantokoski Kviby ska vidare på möten under dagen.
- Jag upplever mig då inte som någon minoritet, säger han och skrattar, medan han letar efter material till nästa möte.
Helen Kantokoski Kviby ler och de pratar finska, vi alla i rummet övergår till finska en stund.
- Det är just det här att få höra sitt eget språk, att hamna i sällskap där finskan är norm, då känner jag mig så hemma. Det är jag.
Det är dagen efter att de finska lejonen tagit guld i ishockey-VM. Hennes son har hållit på Finland för första gången och det har gått bra. Så bra så det syns på oss allihopa.
- Det är så fint att se hur identiteten växer fram även där. Och att de står för det, säger Helen.
Om det i framtiden kommer stå något i Arkisto om firandet av VM-guldet i ishockey 2022 vet ingen, men chanserna finns. Om du har något du vill bidra med eller ta reda på, så gå in på www.arkisto.org eller mejla info@arkisto.org
MATTIAS BARSK