Kulturprogram med jiddischredndike mentschn

– De flesta jag intervjuar kan uttrycka sig någorlunda på jiddisch, säger programledaren Thomas Lunderquist som faktiskt har radioprogrammet Jiddisch far alle att tacka för sin egen kontakt med språket. Han fick frågan av dåvarande chef på P2 om han ville göra ett radioprogram om och på jiddisch. 

– För att kunna göra programmet behövde jag lära mig jiddisch. Jag kunde läsa det hebreiska alfabetet och jag kunde lite tyska så jag tänkte att det ska nog gå. Jag definierar mig själv som jude, och detta var ett sätt för mig att fördjupa mig i mitt kulturarv.

Så han satte i gång att studera jiddisch på Lunds universitet och gick en sommarkurs i Vilnius.

Han bjuder in till ett litet trivsamt rum med låga fåtöljer, fluffig ryamatta och med Georg Oddners fotokonst på väggarna. Utanför hägrar en äldre malmöitisk innergård med omgivande låga tegelhus. Det visar sig att det lilla rummet med ljudisolerande väggskivor också är inspelningsplats för radioprogrammet Filosofiska rummet som sänds i P1 och som Thomas Lunderquist också är producent för. 

Uppdraget med Jiddisch far alle är, menar han, att göra “ett i princip dött språk” levande igen genom att spegla språket och jiddischkulturen. Hans intervjupersoner finns både i Sverige och utomlands.

Förra året intervjuade och träffade han många svenska jiddischister, bland andra Staffan Böös om att översätta från svenska till jiddisch, Malin Norrby, bibliotekarie på Judiska biblioteket i Stockholm och jiddischaktivisten Tomas Woodski för att nämna några. Även om Thomas Lunderquist förstår det mesta på jiddisch, talar han inte så mycket själv. Han ställer oftast frågorna på svenska, tyska, engelska och franska och gästerna svarar på jiddisch eller på det språk de kan.
– Min roll är framför allt att förmedla jiddischen till en svensk publik, förklarar han.

I dag är det främst barn till överlevande från Förintelsen som hörde språket som barn som kan jiddisch i Sverige.
– Det pågår en del revitaliseringsförsök för att medvetandegöra och väcka intresse för jiddisch runt om i landet, men det handlar mer om att upprätthålla den rika jiddischkulturen så den kan fortleva.

Han berättar att det finns mycket litteratur, musik och teater på jiddisch. Litteratur på jiddisch skrevs i huvudsak fram till andra världskriget, men även decennierna efteråt. Idag görs det i en mycket liten omfattning.
- Det finns många uttryck på jiddisch som förmedlar mer än det som sägs, som livsattityder, ironi och självironi. De kan säga något om till exempel var judarna bodde och om deras relationer till andra folkgrupper.

Jiddisch far alle sänds nio minuter 12 gånger om året. Thomas Lunderqist tror att det trots programmets innehåll är flest icke-judar som lyssnar, eftersom det sänds i P1, men att de som aktivt söker upp programmet är jiddischintresserade. Han gillar hantverket med att klippa och sätta samman programmet.
- Jag är amatörmusiker och vill att det ska låta bra – att det blir rytmiskt och en musikalisk upplevelse. Jag tycker också det är viktigt att ta med jiddischmusik i programmen. Sen är det alltid kul att träffa jiddischister i Sverige och världen.

Hur viktigt är programmet för revitaliseringen av jiddisch, tror du?

 – Jag tror att det är bra att det finns. Alla kan ta del av programmet och det manifesterar att jiddisch är ett nationellt minoritetsspråk och att Sveriges Radio tar språkets status på allvar.

Förrförra året började Thomas Lunderquist producera så kallade randiga sagor.
– Sagorna varvar jiddisch och svenska så att alla barn ska kunna förstå utan att kunna jiddisch. Tidigare fanns radiosagor endast på jiddisch.

Och eftersom ytterst få, om ens några barn talar jiddisch i Sverige är randiga sagor, som också finns på andra nationella minoritetsspråk, ett bra sätt för att förstå sammanhanget.

I år ska Thomas Lunderquist fokusera på jiddischlitteraturen i Jiddisch far alle. Allt är inte bestämt än, det är viktigt med spontanitet också, menar han.
– Salomon Schulman har översatt en bok till svenska från jiddisch, Demonernas dans. Om hans arbete och boken ska det i alla fall bli ett program.

KARIN SKOGLUND