Anna Järvinen tonsätter musik till ny pjäs
I pjäsen är Ritva den sista medlemmen i den finska föreningen i en liten stad i Sverige. Med henne drar föreningen sin sista suck. Då kommer Lennart, sökande efter sin finska identitet, som han rycktes bort från som barn. Pjäsen tar också upp problematiken med att föra vidare sitt kulturarv från generation till generation.
På frågan vad det var som gjorde att hon ville skriva musiken till Finska för invandrare svarar Anna Järvinen att hon tackar oftast ja till uppdrag som verkar svåra och som hon inte tidigare sysslat med. – Det är roligt att testa nya grejer. Jag tyckte också om berättelsen; kände igen mig.
Det är första gången som hon skriver musik för en pjäs.
- Jag spelade huvudrollen i en pjäs på Drottningholms Slottsteater 2012–13 (”Alla ska dö men jag ska dö först” av Iris Smeds) och musiken i pjäsen var min, men tagen från mina album, inte skriven för pjäsen.
Vad vill pjäsen säga och hur har du förhållit dig till det rent musikaliskt?
- Jag tänker att ett starkt tema är att vi bär omkring på koncept om ”hem” och ”ursprung” som inte alltid har med den yttre verkligheten att göra; själv känner jag igen mig i det. Det är hjärtskärande och mänskligt och i den här pjäsen blir det fint att de två personerna kan dela den erfarenheten…på något plan. Eller kan de det förresten? Mötet kanske främst sker i betraktaren egentligen.
Musikaliskt känner Anna Järvinen igen känslor som hon ofta återkommer till i sin musik: längtan, minnen, romantik, hopp.
- Så jag försökte gestalta dem i toner.
Anna Järvinen flyttade som sexåring till Stockholm, utan att kunna ett ord svenska, från Finland med sin mamma. Är då hennes konstnärliga språk finska eller svenska eller både och? Och föredrar hon att skriva och/eller prata på något av språken?
- Jag skriver sedan barnsben på båda språken, både i mitt privata skrivande och konstnärligt, ofta går de världarna lite samman. Jag behärskar svenska miljoner gånger bättre såklart, eftersom jag bott i Sverige sedan 1976, men talar, läser och skriver finska flytande.
För Anna Järvinen är finska hennes känslospråk. Det finns en direkt koppling mellan tonen i språket och även ordens valörer och hennes känsloliv; hon blir direkt påverkad av ljuden i finskan.
- Det är säkert vanligt när man tittar på människor och deras förstaspråk.
Hur är det då med tankar och drömmar, är de tvåspråkiga?
- Ingen aning, jag tror att jag främst drömmer bildligt.
Anna Järvinen har släppt sex soloalbum mellan åren 2007 – 2020 och är flerfaldigt Grammisnominerad. Det dröjde ända till 2016 innan hon skrev musik på sitt känslospråk, finska, då släpptes albumet Annan. En Anna. Samma år tilldelades hon av Sisuradio utmärkelsen Årets sverigefinne.
2020 kom romanen Dröm natten till idag - bokförlaget Förlaget som ger ut boken beskriver den som "en resolut roman om döden, konsten, tiden, skönheten och begäret". I tankarna har hon Finland, landet hon lämnade när hon var barn”. Den översattes också till finska året därpå med titeln Uni viime yönä.
Dessutom har hon för SVT gjort programmet Anna Järvinen och kvinnorna där hon möter fem kvinnor med finska rötter i ett samtal om drömmar, livsval och om att bli äldre.
- Jag har jobbat ganska hårt.
Som om det inte räcker arbetar hon fortfarande som heltidsarbetande högstadielärare i svenska och engelska.
- Ibland undrar jag varför, då det är ett rätt så tufft jobb även när man ”behärskar det”… total närvaro med hundratals människor dagligen tär på orken hos en som mig. Kanske ska jag jobba i skolvärlden lite mindre framöver. Jag tror det.
Fotnot: Pjäsen är ett samarbete mellan Riksteatern, den sverigefinska frigruppen Kaveri-Kollektivet, Kokkolan kaupunginteatteri (Karleby Stadsteater i Finland), Östgötateatern och Finlandsinstitutet. Den hade premiär den 25 februari i Finlandsinstitutet i Stockholm och turnerar i Sverige med Riksteatern hösten 2022. Föreställningen spelas på svenska och finska och textas på båda språken.
JOHN GRADOWSKI
