Nätverket som ger kraft

Namnet på nätverket, Praedtieh, är sydsamiska för gnistor, sådana som uppstår när man rör runt i elden. Och det är också så samarbetet beskrivs av samordnarna inom det sydsamiska språkområdet.
– Det slår ju gnistor om oss när vi träffas. Det ger kraft, säger Malin Ripa, språksamordnare för sydsamiskan i Älvdalen.

Samarbetet mellan samordnarna började i samband med den stora förvaltningsreformen 2010, och inkluderar idag nio förvaltningskommuner inom det sydsamiska språkområdet.

Varje kommun har en samordnare för sydsamiskan och de träffas nu oftast en gång i månaden eller som minst, varannan månad.
– Vid varje möte bestämmer vi datum och utser i vilken kommun vi ska ha nästa möte. Den kommunen ansvarar sedan för att kalla till mötet, säger Laila Daerga, samisk samordnare i Vilhelmina.

Arbetsvillkoren för de nio samordnarna är olika, någon är heltidsanställd, någon arbetar halvtid. Och det är olika vad man jobbar med. Medan en del jobbar mer med organisering av samordningen, så är andra ute och jobbar i vardagen med konkreta projekt. Gemensamt är att samordnarna oftast är ensamma med språkarbetet i sin kommun. Ibland kan det nästan kännas överväldigande, menar Laila Daerga.
– Vi ska ansvara för att implementera Lagen om minoriteter och minoritetsspråk i kommunen, och se till att kommunerna svarar upp mot lagen. När kommunerna blev förvaltningskommuner var det helt nytt för oss, och det fanns ingen att fråga som kunde säga: gör så här.

Hon säger vidare:

– Genom Praedtieh delar vi erfarenheter, ger varandra tips och idéer så att vi inte behöver uppfinna hjulet två gånger. Och i augusti var vi på studiebesök i Norge, i Snåsa, som också är samisk förvaltningskommun, och har kommit väldigt långt i arbetet. Det ger en kick när man kommer tillbaka till sin egen kommun igen.

Malin Rihpa, Älvdalen, håller med:

– Det kan bli tungrott att sitta själv och hålla på med sitt. Då är det bra att kunna rådfråga varandra. Vi sitter ju i samma båt alla vi samordnare. Det är en enorm styrka att kunna ha det här nätverket och vi åstadkommer mer när vi hjälps åt.

I Älvdalen finns till exempel ett uttalat mål att fokusera på barn och unga, och deras rätt till sydsamiskan.
– Det svåra är att få till ett samiskt tänk kring barn och ungdomar. Men om man kommer tillbaka från ett nätverksmöte och visar att så här gör man i andra kommuner, så är det enklare att få förståelse hos kommunledningen för att kunna genomföra saker.

Dessutom har kommunerna tillsammans anställt en sydsamisk översättare på heltid. En av förvaltningskommunerna, Östersund, står som ansvarig för anställningen och fakturerar de övriga på deras andel i tjänsten.

Det har inneburit att takten för översättning av informationsmaterial från svenska till sydsamiska har ökat betydligt.

Samordnarna bestämmer gemensamt ett verksamhetsområde där de vill ha översättning och skickar alla sina dokument inom området till översättaren.
– Just nu är det för äldreomsorgen. Även om det är olika dokument så går det ändå fortare för översättaren efter ett tag eftersom det är samma ord som översätts. Det blir en hjälp för översättaren, säger Malin Ripa.

CAMILLA ANDERSSON