Artiklar

Så informerar Umeå om nationella minoriteter

Informationen är det svåraste av allt när det gäller arbetet inom förvaltningsområdena för minoriteter. Speciellt efter den stora registreringsdebatten hösten 2013. Det menar Peter Steggo, minoritetssamordnare vid Umeå kommun. Där arbetas aktivt med att försöka sprida ett återkommande nyhetsbrev till alla som berörs av frågorna.

2010 blev Umeå kommun förvaltningsområde för samiska, och ett år senare för finska. Två år senare inleddes arbetet med att varannan månad sätta ihop ett återkommande nyhetsbrev om dels minoriteters rättigheter att få tillgång till sitt språk, dels om aktuella händelser.
– Vi är skyldiga att informera minoriteter om deras rättigheter och vill visa det som sker. Nyhetsbrevet är ett sätt att nå ut, säger Peter Steggo, minoritetssamordnare vid Umeå kommun.

Han känner inte till några andra förvaltningsområden som arbetar med nyhetsbrev på liknande sätt. I nyhetsbrevet har man bland annat berättat om de olika saker som är bekostade av statsbidraget som resor för äldre, och aktiviteter för barn och unga som språkbad.
– Eller att vi går upp med viktiga ärenden till nämnderna, till exempel när vi hade en språkvitaliseringsutredning förra året för alla fem minoritetsgrupper, säger Peter Steggo.

Tidigare skickades informationen ut till alla som kunde tyckas vara berörda. Men sedan kom hösten 2013 när det framkom att Polisen i Malmö registrerat cirka 2000 personer med romsk bakgrund.
– Det fanns en rädsla hos minoriteterna om att de skulle kunna finnas registrerade hos myndigheterna. Vi hade några samtal från personer, födda i Finland, som var upprörda över att de fått information om sina rättigheter till finska. De identifierade sig inte med finskan.

Men hur når man ut med information till personer som berörs av minoriteters rättigheter om de inte får kontaktas personligen?
– Det är inte enkelt, säger Peter Steggo.

I dag ligger nyhetsbrevet enbart på kommunens hemsida. Men speciellt äldre personer som kanske inte använder sig av Internet eller personer som inte kan svenska och inte läser lokaltidningarna nås inte av informationen.

Lösningen är att försöka använda sig mer av de samiska föreningarnas och finska klubbens representanter i Umeå. Minoritetssamordnarna träffar dem fyra gånger per år vid samrådsträffar inom de olika temaområdena skola, socialtjänst, kultur- och fritid och information. Till det kommer även öppna samråd dit alla umebor är välkomna.
– Samrådsrepresentanterna tar med sig åsikter till oss och för med information från oss till sina föreningar. Vi skickar också ut nyhetsbreven till föreningarna som förmedlar dem vidare.

Men det är då främst föreningsmedlemmar som får informationen. Därför har det diskuterats om information om till exempel rätten till modersmålsundervisning skulle kunna förmedlas i samarbete med landstinget och via mödravård- och barnavårdscentraler. Och vid något tillfälle har det i samarbete med Posten gjorts ett utskick till alla hushåll i Umeå.
– Det blir för dyrt att skicka ut alla nyhetsbrev så. Men om vi å andra sidan bestämde oss för det i samråd med minoriteterna så skulle det inte vara omöjligt. Det är de som bestämmer inriktningen på vad pengarna ska gå till, säger Peter Steggo.

Är nyhetsbrevet en bra modell?

– Det tycker jag helt klart, även om vi kanske just nu mest når ut till redan frälsta. Men vi försöker lösa det. Och nyhetsbrevet är inte enbart bra för att nå ut till minoriteterna, utan också för kommunen internt. Kommunen är en stor arbetsgivare och det är viktigt att man når ut med information till politiker, tjänstemän och annan personal, till exempel i skolan och äldreomsorgen.


CAMILLA ANDERSSON

Sidan uppdaterad 2015-06-24