Vanliga frågor om minoritetsspråk

Vad är ett minoritetsspråk?

I allmänspråket betyder minoritetsspråk ofta bara "språk som talas av minoritetsgrupp i ett land". Minoritetsspråk omfattar då både teckenspråk och alla svenska invandrarspråk. Denna definition av minoritetsspråk är den gängse också i många andra länder. Språken brukas oftast i informella sammanhang, t.ex. inom familjen, och deras status är beroende av attityder och lagstiftning i majoritetssamhället.
Men minoritetsspråk används ofta också med en snävare innebörd, "officiellt erkänt språk som av hävd talats i ett visst land". Den definitionen går tillbaka på kriterier som formulerats i Europarådets konvention om landsdels- och minoritetsspråk, Minoritetsspråkskonventionen. Den ratificerades av fem EU-länder 1998 och av Sverige år 2000.

På vilka grunder har de fem officiella minoritetsspråken, meänkieli, samiska, finska, romani chib och jiddisch i Sverige, valts ut?

Två villkor måste uppfyllas för att språket ska få ställning som minoritetsspråk. Det ska vara ett språk och inte en dialekt. Det ska ha talats kontinuerligt i Sverige i minst tre generationer eller ungefär hundra år. Det är inte alltid så lätt att avgöra om ett språk svarar mot dessa kriterier. I praktiken finns också ett tredje villkor, nämligen att språkets talare själva önskar att språket ska få ställning som minoritetsspråk.

Varför har finskan, meänkieli och samiskan ett förstärkt skydd?

Anledningen till att samiska, finska och meänkieli har ett förstärkt skydd i minoritetslagen är att de bedöms vara landsdels- eller minoritetsspråk med historisk geografisk anknytning i Sverige, medan övriga två nationella minoritetsspråk – jiddisch och romani chib – räknas som territoriellt obundna språk.

Är svenskt teckenspråk ett minoritetsspråk?

Det svenska teckenspråket hör inte till de fem officiella minoritetsspråk för vilka Sverige skrivit under Europarådets konvention. Svenskt teckenspråk uppfyller dock flera viktiga kriterier för vad som kan betraktas som officiellt minoritetsspråk – det är t.ex. tydligt ett helt eget språk och det har använts under mycket lång tid i Sverige. Statsmakterna har flera gånger också uttalat att teckenspråket bör ha en ställning i det svenska samhället ”som motsvarar de officiella minoritetsspråken”. Det är därför ofta motiverat att se det svenska teckenspråket som ett sjätte minoritetsspråk.

Vad innebär det för språken och deras talare att språket är officiellt?

Konsekvenserna är olika för olika minoritetsspråk. Om regeringen beslutar om ett särskilt förvaltningsområde för språket, d.v.s. en särskild region, så kan invånarna i den regionen använda språket i myndighetskontakter och ställa krav på förskolor, skolor, åldringsvård m.m. med det språk som används inom regionen.
Om det inte finns något förvaltningsområde är rättigheterna begränsade: undervisning i språket ett par timmar i veckan även om det bara finns en elev, forskning och undervisning om språket åtminstone vid en svensk högskola och visst stöd för kulturella aktiviteter.

Är svenskan också officiellt språk i Sverige?

Ja, sedan språklagen trädde i kraft 1 juli 2009 är svenskan i lag definierad som huvudspråk i Sverige. 

Kan vi få nya officiella minoritetsspråk?

Ja, det är inte omöjligt. Om ett språk talas kontinuerligt i Sverige i mer än tre generationer är det ju inte ett invandrarspråk. Arabiskan har goda möjligheter till ett långt liv i Sverige, eftersom många svenskar talar det numera och eftersom det är nära förknippat med religionsutövning. Om femtio år blir kanske arabiska minoritetsspråk.

Skyddar EU och EU-länderna de europeiska minoritetsspråken?

Europarådet skyddar de europeiska minoritetsspråken. Ett språk får officiell ställning som minoritetsspråk i och med att ett land ratificerar Europarådets minoritetsspråkskonvention för språket. Europarådet övervakar sedan att konventionen följs.
De individuella EU-länderna skyddar sina minoritetsspråk i olika grad. Vissa stora minoritetsspråk med många talare, som katalanskan i Spanien, har en stark rättslig ställning. Men de allra flesta minoritetsspråk i Europa har, än så länge, ett mycket begränsat skydd.
 

Vad är målet med den nationella minoritetslagstiftningen?

 

Målet är att ge individer inom de nationella minoriteterna möjlighet att på samma villkor som andra medborgare få tillgång till mänskliga rättigheter och friheter. Det görs genom att förbjuda diskriminering, stödja språk och kultur samt öka gruppernas inflytande över sina egna angelägenheter. Lagen föreskriver också att minoriteterna ska bli mer synliga i samhället, som ett erkännande av deras både historiska och nutida betydelse i vårt land.

 

Sidan uppdaterad 2017-11-10

relaterat

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?