Nationella minoriteter reduceras till symboler

Närvaron av våra fem nationella minoriteter reduceras lätt till en viss aspekt i kulturarvet. Som renar eller synagogor. 

Det visar två rapporter från Göteborgs universitet som belyser hur romer, sverigefinnar, tornedalingar, samer och judar hanteras av museer och länsstyrelser. Det skriver hemsidan forskning.se.

Den svenska historien är brokig, mångfasetterad och skapad av människor med olika bakgrund. Enligt de nationella kulturmiljömålen ska en mångfald av kulturmiljöer vårdas för framtiden.

I två forskningsprojekt har Göteborgs universitet undersökt hur medarbetare på museer och länsstyrelser uppmärksammar och hanterar spåren i landskapet efter de fem nationella minoriteterna: romer, sverigefinnar, tornedalingar, samer och judar. Utgångspunkten är att den offentliga kulturarvssektorn har både kompetens och en viktig roll för att spegla de nationella minoriteternas långa historia i Sverige.

Resultaten av det andra projektet publiceras nu i en bok. En slutsats som dras är att mycket har gjorts för att minoriteternas platser ska bli en inarbetad del och ha en självklar roll att spela i berättelsen om landets historia. Projekten visar också att mycket arbete återstår för att nå det målet.
− Några slutsatser vi har dragit är att det finns en tydlig skillnad mellan minoritetsgrupperna i vilken utsträckning deras historiska platser har uppmärksammats och att kunskapen och engagemanget hos kulturarvssektorns medarbetare klart varierar mellan olika delar av landet, säger Ingrid Martins Holmberg, projektledare vid Institutionen för kulturvård.

Frågan om minoriteternas närvaro reduceras lätt till en viss aspekt. Till exempel knyts samiskt kulturarv ofta till rennäringen och norra delen av landet, medan andra samiska uttryck inte uppmärksammas på samma sätt. I judiska sammanhang förknippas historien och kulturarvet nästan uteslutande med de religiösa uttrycken i form av synagogor eller begravningsplatser. Den sverigefinska historien har ofta koncentrerats till de så kallade skogsfinnarna, medan sverigefinnar som invandrat under senare tid inte har omfattats i samma utsträckning. Medan romska historiska platser, framförallt boplatserna, har fått ökad uppmärksamhet under de senaste decennierna, har tornedalingars historiska platser generellt en relativt undanskymd plats i kulturarvet.

De båda studierna ger en översiktlig bild av de nationella minoriteternas närvaro i kulturarvslandskapet. Resultaten visar dock att det behövs mer forskning och kunskapsuppbyggnad, både om de nationella minoriteternas platser och om hur kulturarvssektorn kan arbeta för en mer inkluderande historia.

Fotnot:
Projekten har finansierats av Riksantikvarieämbetets bidrag till forskning och utveckling. Rapporterna är utgivna på Makadam förlag.

MALIN A JUNKKA

 

Sidan uppdaterad 2019-04-15

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?