Artiklar
1/4 Margareta och Kjell Stinnerbom har varit ett par sedan 1961. Nu bor Kjell på äldreboendet i Saxnäs. De är båda två nöjda med det. Foto: Anders Boström

«När det är min tur vill jag också till Saxnäs»

Saxnäsgården är ett äldreboende med samisk profil. Här firar man samernas nationaldag, man bjuder ibland på rentunga och personalen hälsar god morgon på sydsamiska.

 

Kjell Stinnerbom från Kittelfjäll har bara varit på Saxnäsgården i tre månader. Han har svårt med både talet och synen och hustrun Margareta berättar att det var redan 1997 som olyckan var framme. Han hade två år innan klarat sig från en olycka där han på skoter blivit rammad av en bil. Men 1997, när han föll huvudstupa nerför en trappa, fick han svåra hjärnskador.

Det var lång vård på lasarettet i Umeå innan han lärde sig att gå, men tillbaka till renarna kom han inte. Och nu, efter att ha vårdats hemma i 20 år, är han inskriven på Saxnäsgården. Kjell och Margareta är ett par sedan 1961, då 21 och 17 år gamla.

Kjell dricker sakta på det kaffe han håller i båda händerna och han säger ingenting under hela samtalet – med ett undantag. Det är när Margareta berättar att hon egentligen bara bestämt sig för en sak när hon var ung, att inte gifta sig med en renskötare.

Då skrattar Kjell till och kastar med huvudet.
- Han lurade mig. Kärleken var för stark men vi har haft ett fantastiskt liv tillsammans, berättar Margareta.

Ett av de starkaste minnena är från 1963. De bodde i Kiruna kommun och umgicks mycket med laestadianer, som inte var helt förtjust i att de inte var gifta.
- De ordnade ett bröllop åt oss, ett överraskningsbröllop. De hade skojat om det innan men inte trodde vi det var på riktigt. De hade bjudit alla våra vänner och till och med bokat präst. Vi fick låna ringar då, när vi gifte oss i Sameskolans dagrum i Lannavaara 4 maj 1963, berättar Margareta och tillägger:
- När jag är riktigt nere brukar jag tänka på den dagen. Den gör mig lycklig och glad.

Saxnäsgården har funnits sedan 1991. Det kom till som en motåtgärd strax efter att Stekenjokkgruvan lagts ner och hade då, i begynnelsen, 65 vårdplatser. Nu finns där tandläkarmottagning, distriktssköterska och ett konferenshotell.

Äldreboendet har i dag elva vårdtagare varav tre helt samiska och ytterligare några bland samer.

Sedan några år är Vilhelmina samisk förvaltningskommun: Det har bland annat utmynnat i att anställda gått kurser i samisk kultur och språk.
- Vi var först ut. När man blir gammal så går man tillbaka till det ursprungliga. Vissa kan börja prata samiska och det kvalitet att kunna hälsa dem ”god morgon” på deras modersmål, säger Sten-Owe Westerlund, enhetschef.

Det blev också mer samisk mat på matsedeln, som renhjärta eller blodpalt med lingonsylt. Man tapetserade matsalen med ett fjällmotiv och av samebyar fick boendet både redskap och slöjdhantverk. Man har också köpt en dator så att gamla renägare ska kunna följa renskiljningsarbetet live.
- Samebyar och sameföreningar har varit väldigt tillmötesgående när vi bett om hjälp, berättar Hjelm.

Vad drömmer ni om?

- Vi skulle vilja bygga en park där man kan återskapa till exempel en miniladugård med typiska ljud från en renägares vardag, säger Westerlund men konstaterar att det finns ett bygglovsproblem.

Så då får man ta saken i egna händer. Det har Marian Hjelm gjort.
- Jag har tagit med vårdtagare till rengärden. Det är jätteroligt för dem att komma tillbaka, gå runt bland eldarna, prata med de som är aktiva och dricka kaffe med dem.

- Det är lite krångligt att göra det på arbetstid, men gör man det på fritiden går det bra, förklarar Hjelm.

Margareta Stinnerbom förklarar att det var ”högsta vinsten” att hennes Kjell fick flytta till Saxnäs:
- Jag blev jättesjuk när han flyttade och jag vet att det berodde på att jag äntligen kunde slappna av. Den dagen det blir min tur vill jag också till Saxnäs.

ANDERS BOSTRÖM

Fler goda exempel!

 

Äldreboende för sverigefinnar

Äldreboende för tornedalingar

Äldreboende för judar

Sidan uppdaterad 2021-03-30