"Man går värdigare med kolten på"

Solveig Labba växte upp med slöjdande föräldrar och det var självklart att hon också skulle kunna sy kläder och göra duodji. Luhkkan, den numera så populära oväderskragen, sydde hon redan på sjuttiotalet.
- Min farfar ritade upp mönstret på en tidning åt mig, säger hon.

Kolten, sjalen, bältet, skobanden, broschen, luhkkan, kragen, mössan, vantarna… Listan över samiska kläder kan göras lång. Kolten ser olika ut beroende på varifrån Sápmi man kommer, om man är nord-, lule- eller sydsame. Till exempel är koltarna olika långa, man använder sjal eller krage, har vävda eller sydda bälten, sicksackband och/eller tennbroderier och broscherna blir ofta större ju längre norrut man kommer.

Tidigare var det vanligaste att koltarna var sydda i blått eller svart kläde eller skinn. Nuförtiden kan dräkterna vara sydda i vilka tyg som helst och i vilka färger som helst.
- Ibland tycker jag att det kan gå för långt, men vi vill ju också utvecklas. Det är många som vill experimentera men när de experimenterat klart återgår de ofta till det traditionella. Att vara mer sparsam är svårare, säger Solveig Labba.

Solveig Labba bor i Övre Soppero och jobbar som lärare på skolan i byn. Hon är också en samisk designer och slöjdare och har bland annat gjort kläder till teaterföreställningar hos Giron SámiTeáhter.

I hennes familj har kolten alltid funnits och använts på olika sätt genom årtiondena.
- Pappa använde kolten i skogen ända till 2000-talet. Den var praktisk och ylletyget var varmt. Mina föräldrar hade kolten varje dag när de var yngre, ända fram till sextiotalet. Mamma och grannfrun satte också på sig kolten på sjuttiotalet när de åkte in till Kiruna. Men de blev så uppmärksammade av turister som ville fota och det blev lite jobbigt så de slutade att använda kolten i stan, berättar Solveig Labba.

Kolten var länge ett vardagsplagg men i dag är den för de allra flesta främst en högtidsdräkt för bröllop, dop, begravning och fester. Men samtidigt syr nu många unga upp koltliknande klänningar och kjolar som de bär även om det inte är högtidliga tillfällen.

Solveig Labba minns att hon fick sin första lila kolt som sexåring. Hon konfirmerades i sin mammas bröllopskolt som syddes om. På sextiotalet när familjen bosatte sig i Soppero var det vanligt att de tog på sig koltarna varje söndag. I dag blir det mest vid större högtider.
- Kolten har aldrig varit helt borta men man kan säga att det har kommit ett riktigt uppsving på senare år. Se bara på Jokkmokks marknad, det är som Lilla Paris där alla vill visa upp vad de har sytt, säger hon.

Mössorna har också kommit tillbaka och luhkkan, oväderskragen, har blivit riktigt populär.
- Det är kul! Luhkkan är ett fint plagg som är enkel att sy. Jag började sy den redan i slutet av sjuttiotalet när jag gick på folkhögskolan. Nu syr jag också en finväderskrage i siden.

Solveig Labba säger att det är lätt att plocka upp gamla mönster eftersom den samiska traditionen inom slöjd och sömnad inte blivit bruten.
- Det är bara att fråga de äldre vad de har i sina gömmor.

Men dräkten har ändrats genom åren och längden på kolten har varierat.
- På sextiotalet var de kortare, sen gick de längre ner mot vaderna och nu är det knäna som gäller och det är en stor vidd, nästan som på en balettdansös, säger Solveig Labba.

Många syr nya koltar inför Jokkmokks marknad och påsken i Kautokeino men ibland räcker det att byta sjalen för att kolten ska kännas som ny. Det är dyrt att sy upp dräkten med alla tillbehör, det kan handla om summor på runt 25 000 kronor. Men Solveig Labba menar att det är en väl värd investering.
- En fin dyr klänning kanske man inte vill ha så många gånger. Men kolten kan man använda hur många gånger som helst och ändå känna sig lika snygg varje gång.

Vilken känsla ger kolten dig?

- Den är viktig, man känner sig fin, man går värdigare och det är en viktig länk bakåt. Jag visar vem jag är och varifrån jag kommer.

Tycker du att ickesamer ska få ha kolt på sig?

- Nej, det tycker jag inte eftersom dräkten är så förknippad med person och identitet. Däremot kan man ha sjalar och mössor om man vill det, säger Solveig Labba.

I sitt arbete som lärare för hon in sameslöjd och sömnad eftersom hon tycker att det är viktigt att prata om det och skapa en förståelse för hantverket.

Hon säger att förut var det vanligare att koltarna förutom att visa vilket område man kommer ifrån också kunde signalera vilken sameby man tillhörde. Och vilken släkt man tillhörde gick att avgöra på dekorationen.

Kolten öppnar också upp för nya möten.-
Om jag är någonstans och ser någon i en kolt då går jag fram, även om man inte vet vem det är. Det finns en samhörighet, säger Solveig Labba.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

 

 

Sidan uppdaterad 2017-03-31

Fakta

Så här mycket kan en kolt kosta.

Ylletyg till kolten: 12 000-15 000 kronor för kvinnokolt och 20 000 kronor för en manskolt.

Bälte: 2 500 – 3 000 kronor.

Fransad sjal: 2 500 kronor.

Skoband: 2 500 kronor.

Mössa: 2 800 kronor.

Broscher: Olika beroende på storlek, från 1 000 kronor och uppåt.

Skor: Näbbskor, 1 500 – 4 000 kronor.

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?