Europarådet granskar hur medlemsländerna lever upp till konventionstexterna.

Kritiken mot Sverige - fakta

Lättläst version av sidan
Det räcker inte bara att underteckna Europarådets ramkonvention om skydd för de nationella minoriteterna. Det är också upp till bevis för Sverige. Regeringen måste visa vilka resultat som nås och om man följer rekommendationerna.

Stater som undertecknar Europarådets konvention om nationella minoriteter ska med jämna mellanrum lämna rapporter med information om rättsliga och andra åtgärder som gjorts för att uppfylla konventionen.

Rapporterna granskas av en expertkommitté som gör så kallade granskningsbesök och då träffar regeringen och representanter för de nationella minoriteterna. Därefter är det upp till Europarådets ministerkommitté att komma med sina rekommendationer.

Sverige har sedan införandet av lagen om nationella minoriteter lämnat in flera rapporter och haft flera granskningsbesök. Sverige fick en hel del kritik, särskilt innan lagskärpningen 2010,om att man inte följer konventionen och fortfarande finns det krav på förändringar inom olika områden.

I maj 2011 lämnade Erik Ullenhag, ansvarigt statsråd för minoritetspolitiken, in den tredje uppföljningsrapporten till Europarådets rådgivande kommitté och vid rundabordssamtalen 2013 konstaterade han att Sverige kommit en bra bit på väg men att det fortfarande finns brister, till exempel inom äldreomsorgen och modersmålsundervisningen.

Sverige har som mål att gå från erkännande till egenmakt för de nationella minoriteterna. Höjda statsbidrag till förvaltningskommunerna har angetts som en åtgärd.Liksom behovet av att nå ut med information och öka kunskapen i hela Sverige.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget har uppföljningsansvaret och ska årligen rapportera till regeringen om hur tillämpningen av lagen följts och utvärderats av kommuner, landsting och myndigheter i landet. De har också det kunskapshöjande ansvaret angående minoriteternas rättigheter och ska rapportera om hur de statliga anslagen till förvaltningskommunerna används.

Länsstyrelsen och Sametinget ska särskilt belysa hur det ser ut inom tre delområden i minoritetspolitiken: diskriminering och utsatthet, inflytande och delaktighet samt språk och kulturell identitet.

Deras rapport som kom 2012 visade bland annat att många kommuner var ovetande om vad lagstiftningen innebär och en del förvaltningskommuner använde inte hela anslaget.

Även i rapporten för 2013 stod det klart att det fortfarande är ett stort behov av kunskap och information ute i landet. Seminarier och samrådsmöten har haft betydelse men kommunerna utanför förvaltningsområdena ligger ännu långt efter. Ett problem har varit att det saknas långsiktiga mål i kommunerna. Det märks tydligt att samråd och förankring i politiken och hos myndigheter är avgörande för hur tillämpningen av lagen fungerar.

Enligt Länsstyrelsen och Sametinget behövs en tydligare lagstiftning och skolan och förskolan måste prioriteras i den nationella minoritetspolitiken.

Det finns också ett antal andra myndigheter i Sverige som får direkta regeringsuppdrag rörande de nationella minoriteterna. Skolverket som har ett samordnande ansvar för att sprida kunskap om de nationella minoriteterna till skol- och utbildningsmyndigheterna har tagit fram information om ramkonventionen för att stärka medvetandet hos skolor, elever och föräldrar. Och Folkhälsoinstitutet har tagit fram informationsmaterial för att undersöka hur våldsutsatta kvinnor inom de nationella minoriteterna bemöts och stöds av offentliga institutioner och ett utbildningsmaterial för polis, socialtjänst och hälso- och sjukvård.

Att Sverige kritiserats av Europarådet har organisationer i Sverige tagit fasta på. Bland annat har Svenska kyrkan och företrädare för de nationella minoriteterna tagit fram en egen rapport ”Marginalized and ignored – National minoritychildren´sstruggle for languagerights in Sweden 2013” som hävdar att det inte finns ett tillräckligt bra rättsligt regelverk som säkerställer minoriteternas språkrättigheter inom utbildningsväsendet.

ANN-HELÉN LAESTADIUS

Sidan uppdaterad 2016-02-16

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?