»Jag är en sverigefinne – men kan inte prata finska«

Tanja har du säkert sett i flera filmer. I Tjockare än vatten på SVT har hon haft en roll liksom i Sommaren med Göran. Till våren är hon aktuell i Fosterlandet som kommer på Stockholms Stadsteater, pjäsen handlar om en finsk mamma som skickar sin son som krigsbarn till Sverige.

Till vardags är Tanja anställd vid Dramaten i Stockholm. Vi träffas på ett fik bakom Dramaten och Tanja berättar om sin spännande bakgrund. Om detta gjorde hon en monolog 2010 som fick mycket uppmärksamhet: Mormors svarta ögon. Pjäsen handlade om att växa upp i ett land med två finska föräldrar och om att förlora sitt modersmål men också om att hitta tillbaka till sin identitet.

Tanja, vad är du för något idag?

- Jag säger att jag är sverigefinne även om jag vet att det inte är helt rätt eftersom jag inte kan prata finska. Men jag struntar i det för annars måste jag dra hela historien

Delar av hela historien är att Tanja är född och uppväxt i Sverige med två finska föräldrar, kan inte prata finska men känner sig väldigt finsk.
- Jag känner en stark tillhörighet till det landet och när jag började göra research till min pjäs hittade jag begreppet sverigefinne – och kände att det var ett ord som skulle funka på mig.

Hon säger vidare:

- Det som har varit ett problem för mig är att jag inte kunnat kalla mig finne eftersom jag inte kan språket – men många har tyckt att jag varit finne i andra sammanhang.

Tanja kan fortfarande reagera över att folk lite slentrianmässigt skojar med den finska mentaliteten genom att förvränga sin dialekt och börja prata om knivar och alkohol.
- Det sitter så djupt i oss att vi inte ens reflekterar över att det var så vi nedvärderade finnarna när de flyttade till Sverige på 1960-talet.

Du har fortfarande egenskaper som passar bättre i Finland, har du sagt?
- Jag har pratat med min mamma om den största skillnaden mellan svenskar och finnar och hon säger att den största skillnaden är att svenskarna håller inne med vad de tänker. Finnarna säger direkt vad de tänker..

Tanja har upplevt i hela sitt liv att folk reagerar på hennes direkta kommunikation. Många upplever sättet som lite aggressivt medan Tanja ser det som en naturlig kommunikation
- Men jag kan också bli sjukt trött på de egenskaperna och jag övar på att inte alltid säga  mina åsikter. För det här innebär också att man får mycket att göra eftersom man verkar så engagerad.

När Tanja var fyra år separerade hennes föräldrar. Mamman tog hand om de fem barnen och bestämde att alla i familjen skulle prata svenska. Fram till dess kunde Tanja flytande finska för hennes pappa pratade bara finska. Följden av mammas beslut blev att Tanja tappade språket.

I dag känner hon ingen ilska över att mamma inte ville hålla liv i finskan för ”det var en del i den tidsandan”, säger hon. Men hon har upplevt bitterhet som väldigt ung.

Är det intressant att låta dina barn lära sig språket?

- De har rätt till hemspråksundervisning i finska i och med nya lagen, men jag hade inte ens tänkt tanken innan dess.

Tanja har frågat sina barn men de tycker det känns märkligt eftersom det inte pratas finska hemma.

Din mamma var så noga med att prata svenska i Sverige och bli svensk fullt ut.

- Ja, men varje sommar har hon vistats flera veckor hemma i Finland hos min mormor. Grejen var att hon inte ville att vi barn skulle bära oket av en finsk identitet. Hon hade ju erfarenhet av att finnarna inte hade så hög status.

Har du gett upp språket för egen del?

- Jag har nog det. Tiden finns inte med tre barn, hund och mycket jobb och så vill jag skriva igen.

I dag klarar hon sig hjälpligt i vardagssituationer i Finland, till exempel vid restaurangbesök.
- Det får räcka – som det ser ut idag, i alla fall.


Susanne Redebo