"Hur ser sverigefinska Sverige ut 2030?"

I dag, den 24 februari, är det sverigefinnarnas dag. Vi firar det finska språket i Sverige och skickar extra mycket värme till Sveriges finskspråkiga befolkning.

Sverigefinnarna behöver en bemärkelsedag för att sätta landets näst största språkgrupp i fokus för att höja den kollektiva självkänslan hos sverigefinnarna efter flera decennier av fördomar, stereotyper och rekommendationer från myndigheter att överge vårt språk. Sverige behöver fira sverigefinnarnas dag eftersom det aldrig existerat ett Sverige där finska inte varit landets näst störst språk. 420 000 människor uppger i en gallupundersökning gjort av TNS Sifo och Sisuradio att de talar eller förstår finska.

För mig är det väldigt glädjande är att det under de tre senaste åren skett ett stort uppvaknande för det finska språket i Sverige. En stark bakomliggande orsak ligger i en ökad synlighet i det offentliga rummet för det finska språket och sverigefinnarna men också då den juridiska statusen för språket tagit stora kliv framåt. 2015 förändrades kraven för modersmålsundervisningen och nu har alla skolelever möjligheten att läsa finska som modersmålsundervisning oavsett förkunskap i språket.

Den sverigefinska folkgruppen är just nu inne i ett kollektivt identitetsskapande där gemensamma kulturmarkörer utformas. Sverigefinnarnas dag erkändes 2010 som officiell flaggdag och började firas 2011, den sverigefinska flaggan togs fram 2007 men blev först officiell flagga 2014. Nu väntar vi spänt på kommande identitetsskapande symboler som: en sverigefinsk ordbok och ordlista med typiska sverigefinska ord och uttryck samt en sverigefinsk folksång. Men hur ser det sverigefinska Sverige ut 2030?

2030 hoppas jag att vi har nått så långt att finska är ett obligatoriskt språkval i den svenska grundskolan som spanska, franska och tyska är i dag. Jag hoppas fortsättningsvis att kommunernas självständighet i högre grad respekteras och att kommuner i framtiden kan vara juridiskt flerspråkiga på samma sätt som det i dag finns juridiskt flerspråkiga kommuner i både Finland och Norge.

2030 hoppas jag att det finska språket är mer närvarande i det offentliga rummet i de finska förvaltningsområdena exempelvis genom gatuskyltar på finska och stationsskyltar samt serviceutrop på finska i kollektivtrafiken.

2030 hoppas jag att boboll, på finska pesäpallo, har slagit igenom i Sverige som en etablerad sport. Det är naturligt att en lördagseftermiddag i maj att gå till den nya nationalarenan och se en stadskamp mellan Stockholm och Göteborg, eller Eskilstuna och Västerås. 2030 är det inte fotboll och ishockey som sverigefinska unga utövar, utan boboll. Under matcherna utropas resultatet på både svenska och finska.

2030 har sverigefinnarna fungerande samhällsservice. Vi kan lämna våra barn till helt finskspråkiga förskolor och grundskolor, och våra ungdomar kan studera på ett sverigefinskt gymnasium. Våra föräldrar och mor- och farföräldrar får besök av finskspråkig hemtjänst och kan få bo på finskspråkiga äldreboenden där personalen kan tala deras språk.

2030 har vi sverigefinska riksdagsledamöter som aktivt driver språkfrågan i Riksdagen och som tillåts att tala finska i talarstolen. 2030 är språkfrågan intressant för samtliga rikdasdagspartier och den sverigefinska väljargruppen, som är ungefär 10 % av befolkningen, måste vinnas till varje pris för att vinna valet.

2030 har vi rikstäckande medier som intresserar sig för språkgruppen och som tar in debattartiklar och politiska utspel. Vi har public service som sänder egenproducerade finskspråkiga program på en finsk kanal och under större arrangemang som Melodifestivalen, OS och Eurovision Song Contest har vi finsk live-kommentering.

Om vi tänker på hur mycket som har hänt sedan finska erkändes som ett officiellt minoritetsspråk år 2000 kan vi drömma om att utvecklingen under de kommande 13-15 åren går ännu fortare.
Min personliga kamp ligger mycket i att språket ska synas i det offentliga rummet eftersom det är först då språket får en högre status. Det räcker inte att finskan får synlighet på nätet där valet att läsa informationen är frivillig, språket måste synas för alla. Finskan är inte bara vårt modersmål, det är även ett kulturarv för vårt land.

Som jag sa tidigare, jag personligen har märkt av en stor skillnad i den sverigefinska gruppen under de tre senaste åren. Fler kommer ut som sverigefinnar, fler vill nu tala finska öppet eller ta tillbaka språket, och fler unga sverigefinnar vill även driva språkrättskampen både i intressepolitiken och Sverigefinska Ungdomsförbundet, och i partipolitiken.

Vilken status finskan har 2030 kan bara framtiden utvisa men i dag den 24 februari är en dag då vi alla kan få drömma lite.

Dennis Barvsten,
Förbundsordförande, Sverigefinska Ungdomsförbundet

Sidan uppdaterad 2017-03-28

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?