Artiklar
1/3 "Om man tänker på situationen, att jag inte kan bo ensam, då är det här ett av de bästa ställena att bo på." Foto: Linn Bergbrant

Här är koscher och mångspråkighet vardag

Det judiska äldreboendet i Göteborg firas bara judiska högtider, och maten är koscher. Att boendet har judisk profil tycker 94-åriga Berta Andersson om.
– Det betyder väldigt mycket, för jag har ju det ursprunget. Även om jag gifte mig svenskt och levde ett svenskt liv med julgranar och allt.

Berta har fönster åt två håll, balkong, eget kök och parkettgolv i sin lägenhet. Nästan alla lägenheter i det judiska äldreboendet, eller Neuberghska Bambergerska äldreboendet som det egentligen heter, har egen balkong och eget kök.
Berta sätter sig i sin gröna fåtölj. Hon ler och berättar att hon brukar säga att hon bor i fem rum – med salong och matsal – fast hon bor i en etta. Egentligen hade hon ingen lust att flytta hit, men kunde inte heller bo hemma längre.
– Om man tänker på situationen, att jag inte kan bo ensam, då är det här ett av de bästa ställena att bo på. Här har jag mitt eget liv och ett eget hem. Har jag lust kan jag laga min älsklingsmat i mitt kök.

Det judiska äldreboendet är å ena sidan som vilket äldreboende som helst. Man får en plats här om man har behov, och behovet bestäms av kommunens biståndshandläggare. Å andra sidan liknar det få andra äldreboenden. Huset är arkitekt-ritat och går i en cirkel, runt en innergård med träd och bänkar. Korridorerna är ljusa och öppna med höga fönster mot gården. Matsalen är sexkantig och gjord för att kunna användas för större sammankomster. Intill den finns ett bibliotek med kakelugn.

Men det är inte bara miljön som är annorlunda. Personalen är mångspråkig, eftersom de boende är det. Maten som serveras är koscher och boendet följer det judiska året, med firande av judiska högtider och traditioner. På fredagarna firas den judiska sabbaten, då är det extra trevligt, säger Berta.
– Det är högtidligt, med god mat och fint dukat. Vi samlas allihop och äter och umgås. Det är en väldigt trevlig sammankomst.

Äldreboendet är öppet för alla och här bor flera ickejudar, även om majoriteten är judar. Berta tycker att man inte påtvingas någon judiskhet, utan är fri att göra som man vill. Själv är hon uppvuxen i ett judiskt och jiddisch-talande hem i Ungern. Som ung kom hon till Sverige och här träffade hon en svensk man och levde sedan ett svenskt liv. Hon tror att hon skulle ha trivts bra även på ett svenskt äldreboende. Ändå valde hon detta.
– När man blir äldre och kommer mot slutet dras man mot det som man växte upp i, säger hon.

Sedan tre år är Helen Berndtsson verksamhetschef för Neuberghska Bambergerska äldreboendet. Hon har ingen judisk anknytning, men däremot lång erfarenhet av äldreomsorgen. Hon säger att det här äldreboendet inte skiljer sig så mycket från andra, att det är mer som är likt än olikt. Den stora skillnaden är att de följer det judiska årets traditioner. En annan skillnad är att personalen måste kunna hantera att flera av de boende suttit i koncentrationsläger, eller haft anhöriga som gjort det.
– Det präglar verksamheten. Många är oroliga och ängsliga. Vad jag vet är vi det första äldreboendet som har en kurator som kommer två dagar i veckan, och har mindfullness som aktivitet. 

Helen säger att de som känner sig oroliga hjälps av att bo här, där många gått igenom samma sak.
– Det finns en styrka i en gemenskap. Man förstår varandra utan att behöva sätta så mycket ord på det.

Helen tycker att de anhöriga är mycket mer engagerad här än på andra boenden, och att personalen ser anhöriga som självklara och naturliga, inte som något som är i vägen. Även de boende är mer aktiva än på andra äldreboenden tycker hon. De tycker om aktiviteter och därför fylls huset av olika händelser. Det är filmvisningar, musik, underhållning, gymnastik, bullbak, samtalsgrupper, promenad, dataföreläsning, sånggrupp, gudstjänst, mindfullness och jiddischträff. 

Just i dag är det öppet hus, som alltid två dagar i veckan. Det är dukat med kaffe och hembakade bullar i matsalen. Berta slår sig ner vid bordet intill några andra boende. De har sällskap av en man som brukar komma hit när det är öppet hus.
– För då är det kaffe vet du! Jag brukar alltid komma när det är underhållning, säger han.
Hans bordskamrat, Stefan Michnik som bor här, fyller i:
– Det är det de vill, att folk ska komma hit och träffas.

KARIN FINGAL

Sidan uppdaterad 2017-05-11