Här är framgångsreceptet samarbete
Trots att lagen sedan flera år ger alla nationella minoriteter ett grundskydd, oavsett var i landet de bor, går arbetet trögt i många kommuner. Men Helsingborg har kommit en bra bit på väg. Mycket tack vare att minoriteterna gick samman till en enda grupp.
– Det var en stor fördel att minoriteterna hade gjort det. Jag har hört från många andra kommuner att de inte vet hur de ska börja för att få kontakt med minoriteterna. Så det hjälpte väldigt mycket, säger Malin Lundberg, samordnare för nationella minoriteter i Helsingborg.
Gruppen startade redan för tolv år sedan av den romska minoriteten. De slog ihop sig med de andra minoritetsgrupperna med det gemensamma målet att få kommunen att lyssna och engagera sig i de nationella minoriteternas frågor.
Fram till 2010 gick det trögt. Då gav lagen bara sverigefinnar, samer och tornedalingar vissa språkrättigheter i några kommuner i norra Sverige. Men när den nya lagen kom, och gav ett grundskydd som gäller alla nationella minoriteter, i alla kommuner över hela landet, förändrades läget.
I Helsingborg utsågs Malin Lundberg till samordnare. För henne och hennes kollegor var frågorna om nationella minoriteter nya. Hon fick läsa på och gå på utbildningsdagar, lära sig om lagen och de olika nationella minoriteterna. Det tog tid och i början var det inte enkelt att få klart vad lagen faktiskt krävde av kommunen, eller vilka förväntningar de nationella minoriteterna hade på Helsingborg. Dessutom stämde de två delarna inte alltid överens.
– Vi hade en del ganska stormiga samrådsmöten i början. Men min strategi har hela tiden varit att hålla tydligheten om vad som är meningen med lagen, säger hon.
I dag är läget annorlunda och arbetet går bättre. Fler inom kommunen är kunniga och mer medvetna om nationella minoriteters rättigheter. Malin har upprättat ett styrdokument som stadgar hur arbetet ska genomföras. Till exempel träffas varje minoritetsgrupp och kommunen på ett samrådsmöte en gång om året och planerar vad som ska göras under kommande år. Det kan handla om firandet av den samiska nationaldagen, att sprida information om antiziganism till lärare och rektorer, eller att undersöka vad det finns för information på romani inom sjukvården.
Malin har inte ansvar för att något ska hända, hennes jobb är att samordna arbetet. Ofta kopplar hon ihop minoritetsrepresentanten med rätt person på kommunen, eller ställer själv frågan till den förvaltning som berörs. I vanliga fall jobbar hon som nämndsekreterare, jobbet som samordnare är en liten del av hennes uppgifter. Men det har varit en ögonöppnare.
– Det tar tid och det kräver mycket engagemang. Men för mig ger det en helt annan dimension, en förståelse för världen och olika personers livsvillkor.
Gideon Beil representerar den judiska minoriteten på samrådsmöten i Helsingborg. Han säger att det hade stor betydelse att alla minoriteterna i Helsingborg gick samman för att driva på frågan ihop, och att de senaste årens arbete gjort skillnad.
– Vi har alltid haft bra kontakt med kommunen. Men i och med lagen har kommunen blivit mer aktiv, de känner att de har ett ansvar att stötta oss, och det gör skillnad.
Som exempel tar han Förintelsens minnesdag som Helsingborgs stad numera stöttar. Dels ekonomiskt genom att ge ett mindre bidrag för att till exempel få dit en gäst, och dels mentalt, som att kulturdirektören förra året kom och höll tal.
Vad har du för tips till minoriteter i kommuner som inte jobbar så aktivt med frågan?
– Man kan sätta sig in i vilka möjligheter man har som minoritet, och vad kommunen har för ansvar. Om man har en bra samtalston, och läser på och försöker använda sig av den kunskapen blir man inte överkörd, säger han.
KARIN FINGAL