Artiklar
Foto: John Erling Utsi

Giella fångar språket

I Jåhkåmåhkes gamla nomadskola hörs i dag andra ljud än det gjorde då samebarn från fjällen och skogarna kring Jokkmokk tvingades lämna sina familjer för att interneras under hela skolåret. Då, för 50 år sedan, skulle samebarnen lära sig läsa och skriva- på svenska, inte samiska. I dag är det gamla internatet förskolan Giella. En plats där samiskan är nummer ett.

Giella betyder kastögla. Det som sitter i änden på lassot som man fångar renen med. Men giella betyder även språk. Så namnet på förskolan är fyndigt symboliskt. Byggnaden är inte särskilt lämpad för små barn och förskoleverksamhet. Där finns trappor och prång, de flesta rum är små. Men gården utanför är perfekt. Inte undra på att personalen tar ut alla 54 barnen väldigt ofta. Där finns en liten skog, backar och en liten torvkåta som påminner om svunna tider.

Carina Lindmark har arbetat här i snart 20 år.
– Ett av de viktigaste målen här på Giella är att inte bara barnen skall bibehålla och utveckla sitt samiska språk, även de barn som inte har samiska i hemmet skall få möjlighet att lära sig det, att ta tillbaka det språk deras föräldrar mist.

Ett av sätten är ”språknästen”. I gruppen talas det, så långt som möjligt, samiska.
– Det fungerar väldigt bra, säger Carina. Barn som inte har samiska i hemmet lär sig snabbt och börjar använda samiskan. Det händer också att när barnen kommer hem så talar de samiska. Med föräldrar som inte förstår.

Mikael Pirak är skolans rektor. Och trots att de flesta barn lär sig och talar samiska så är det hela tiden en kamp att hålla språket levande.
– Det är nästan omöjligt att hitta personal som både har samiskan och en pedagogisk utbildning. Och trots att kunskap i samiska är en merit som ger ett litet lönepåslag så måste de anställa personal som inte talar samiska. Och det är en ständig och tung kamp säger Pirak.

Han säger vidare:
- Svenskan är så stark och det är väldigt lätt att den tar över. Alltför stor del svensktalande personal gör att samiskan måste stå tillbaka.

Enligt Carina är det inte alls underligt att det saknas kompetenta sökanden.
– När jag gick i gymnasiet och ville läsa samiska så föreslog de att jag istället skulle välja tyska eller franska. Några större förändringar när det gäller samiskans position i det svenska utbildningssystemet har inte skett sedan hon gick i gymnasiet. Krav på undervisning i samiska utgör än i dag mera ett problem än en tillgång.

Elmer Kuoljok stortrivs på Giella. För honom är inte språken något som bekymrar honom:
- Vet du, jag äger en ren, säger han. Och senare, när jag får mitt eget renmärke, skall jag skaffa mig flera. Jag pratar svenska ibland och samiska. Ibland pratar jag väldigt mycket, både på svenska och på samiska. Med mormor och morfar pratar jag samiska.

På Giella talas tre samiska dialekter; nord- lule- och sydsamiska. Så barnen är indelade i de dialekter de talar. Detta gör det svårare att finna personal som har rätt kompetens i respektive dialekt. Den personal som inte behärskar samiska erbjuds därför delta i kurser med en viss del av lönen bibehållen.

Många av de som i dag arbetar på Giella och har samisk kompetens börjar närma sig pensionsåldern.
– Och när de går så försvinner en massa kunskap, säger Carina.

Men trots att framtiden inte ser särskilt ljus ut så jobbar Carina och Mikael på.  Föräldrarna i Jåhkåmåhkki kan välja mellan att sätta sina barn på kommunal förskola eller på Giella. De flesta samer väljer Giella.
– Det tyder på att föräldrarna tycker att både samiskan och den verksamhet vi bedriver här är bra och viktig, säger Mikael Pirak.

JOHN ERLING UTSI

Sidan uppdaterad 2021-03-19