1/4 Eila Bromme och Anna-Lena Bergenstråhle hälsar på hos Saara Koskitalo. Foto: Johan Jeppsson

Äldreboende med blåvit profil

I Upplands Väsby erbjuds sverigefinnarna ett äldreboende med blåvit profil. Finsk mat, kultur och finsktalande personal är centralt i äldreomsorgen. För de äldre blir det tryggare med omsorg på modersmålet.

Flera äldre kvinnor sitter samlade i det öppna köket på Hedvigsgården. De ser ut att trivas under frågesporten på finska tillsammans med personalen. Många leenden möter oss besökare. Här är varmt och ombonat, tulpaner på bordet, kaffepannor i koppar, en gammal radio och mintgröna väggar fulla med tavlor. Utanför fönstren tjattrar gråsparvarna i trädgården i vårsolen.

Vi har kommit till de blåvita paviljongerna, demensboende för personer med finsk anknytning.De boende har lägenheter med egna möbler, men också gemensamma utrymmen som kök, vardagsrum och bastu. Personal finns på plats dygnet runt och hälften av dem talar finska.

Liise Tilli strålar. Hon är äldst av de boende med sina 99 år och trivs förträffligt på Hedvigsgården.
– Det är jätteviktigt för mig att få tala finska. Här är tryggt och bra. Jag gillar att lyssna på böcker och frågesport, säger hon.

Saara Koskitalo instämmer.
– Det är bra och viktigt att få tala finska. Annars tycker jag allra mest om att basta. Vi bastar en gång i veckan.

Den blåvita avdelningen har en tydlig finsk profil med finsk mat och kultur, som de boende kan önska. Makaronilåda, rotfruktslåda, memma och finskt julbord är några exempel. På torsdagar erbjuds sittgympa och fredagar bastubad och gemensamt fika.Finska författare gästar också gruppboendet.
– Vi har mycket musikunderhållning på finska och vi firar alla högtidsdagar och traditioner.

Personalen är väldigt engagerad, säger Anna-Lena Bergenstråhle, enhetschef på Hedvigsgården.

Eila Bromme, tidigare kommunalråd för liberalerna och som själv har finsk bakgrund, har varit drivande i arbetet med äldreboende för sverigefinnarna.
– Vi gläds över att det som tidigare hette den grå avdelningen har blivit en blåvit avdelning, säger Eila Bromme. Det är så betydelsefullt att kunna erbjuda finskspråkig personal. Det är lättare för de äldre att göra sig hörd och få omsorg på det egna språket. Ofta tappar de svenskan när de blir äldre och modersmålet blir än viktigare.

Men det är jättesvårt att rekrytera finsktalande personal, inte minst för att det är brist på bostäder i kommunen, förklarar Eila Bromme.

Hon var med från början 2010 då Upplands Väsby blev finskt förvaltningskommun, då det finska språket fick ett förstärkt skydd i kommunen. En samrådsgrupp bildades snart med  ordföranden i finska PRO, finska föreningen, finskspråkiga prästen och rektorn för sverigefinska skolan. Ordförande för gruppen blev Eila Bromme och ytterligare ett kommunalråd deltog.Det blev en samrådsgrupp med mandat och tyngd att göra någonting för pengarna till den nya förvaltningskommunen.
– Genom samrådsgruppen fick vi en god bild av vilka behov sverigefinnarna hade i kommunen. Det var inte många sverigefinnar som stod i kö, men bl a genom en enkät till runt 1200 sverigefinnar kunde vi se att det fanns ett större behov av äldreboende. Vi gjorde studiebesök till Åbo och Västerås för att se och lära hur andra gjorde.


Ett första steg blev byggandet av en bastu på äldreboendet Hedvigsgården. Några av de boende hade sverigefinsk bakgrund. Den låg högt upp på önskelistan och länsstyrelsen såg bastun som del av det finska kulturarvet.

2011 invigdes så den blåvita paviljongen på Hedvigsgården för sverigefinnar med demensdiagnos och stort behov av omsorg. Den rymde 8 lägenheter, men byggdes sedan ut till 16 platser idag. Därutöver finns 24 lägenheter för svensktalande.

Samrådsgruppens arbete och den starka politiska enigheten i kommunen, oavsett politisk majoritet, beskriver hon som framgångsfaktorer i kommunens minoritetsarbete. En minoritetspolicy antogs 2013, som senare också har reviderats.

För att kunna sörja och planera för äldres behov i framtiden följer kommunen prognoser, statistik och gör också nya enkäter.
– Flera företag inom hemtjänsten erbjuder finskspråkig personal. Genom den sverigefinska dagverksamheten i kommunen kan vi också höra vad som efterfrågas. Men på riktigt lång sikt kommer behoven att minska i och med att senare generationer sverigefinnar kan och använder främst svenska, menar hon.

Eila Bromme går ofta till Upplands Väsbys centrum och språkar med de sverigefinska männen som samlas där på ett av kaféerna. Det är ett bra sätt att fånga upp deras tankar och önskningar.
– I dag har vi ingen kö till äldreboendet. Om vi ser behoven har vi möjlighet att utöka och skapa fler platser för finsktalande. I första hand för demenssjuka, men vi kan också överväga att erbjuda icke-demenssjuka ett boende. Vi ska vara flexibla, säger Anna-Lena Bergenstråhle.

ROLAND ASPLUND

 

Se filmen från boendet här nedan!

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2017-05-11

Fakta

Missa inte fimklipppet från äldreboendet längst ner på sidan!

Upplands Väsby värvade arbetskraft redan efter kriget från Österbotten i Finland. Kommunen behövde nyanställa, inte minst inom industriföretag som Gränges och Optimus och på 1970-talet etablerade sig Marabou i kommunen. Även närheten till Finland har spelat roll för den stora arbetskraftsinvandringen.

Av 43 891 invånare i Upplands Väsby kommun har 6 990 finländsk anknytning, dvs 15,9 procent. Av den totala befolkningen i Sverige är riksgenomsnittet med finsk bakgrund 7,2 procent eller 719 000 sverigefinländare. (Siffrorna är från årsskiftet 2016/2017)
 

I kommunen finns Sverigefinska skolan, som grundades av sverigefinska föräldrar 1993.
Verksamheten omfattar förskola, förskoleklass och grundskolans årskurser 1-9 samt fritidshem med totalt ca 150 barn. 

 

" Det goda arbetet i samrådsgruppen och den starka politiska enigheten i kommunen för arbetet med nationella minoriteter har varit framgångsfaktorer", säger Eila Bromme. Foto: Johan Jeppsson
" Det goda arbetet i samrådsgruppen och den starka politiska enigheten i kommunen för arbetet med nationella minoriteter har varit framgångsfaktorer", säger Eila Bromme. Foto: Johan Jeppsson
Anna-Lena Bergenstråhle, enhetschef på Hedvigsgården. Foto: Johan Jeppsson
Anna-Lena Bergenstråhle, enhetschef på Hedvigsgården. Foto: Johan Jeppsson

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?