En radioprofil trappar ned

Den kända radioprofilen Bertil Isaksson trappar vid fyllda 60 år ner verksamheten. Han har fått vara med om att utveckla Meänraatio, den meänkielispråkiga minoritetens radio, till vad den är i dag.

– Nu tar nya krafter vid, radion har fått fler tjänster, en ny organisation och man försöker hitta nya former, säger en tillbakalutad Bertil Isaksson, i solstolen på den inglasade altanen till huset i Pentäsjärvi.

Bertil Isaksson slänger in en vedklabbe i spisen under bastu-ugnen. Bastun ser ut som ett kapell, som han byggt själv intill stranden av sjön Pentäsjärvi, som även gett byn sitt namn. Han är byns enda bofasta invånare.

På gården står en äldre traktor av märket Valmet. Den använder Bertil Isaksson som varandes Vägmästare af Pentäsjärvi, till att underhålla den tre kilometer långa privata grusväg som leder hit, när man strax söder om Sattajärvi svänger av den stora allfarvägen. Förutom att även hålla vägen fri från snö använder han traktorn i vårbruket då potatis- och grönsaksodlingarna färdigställs.
- Jag känner inte att jag bor bakom ”Guds rygg”. Tvärtom känner jag mig fri och okontrollerad och kan pissa bakom husknuten när jag vill. Jag känner mig som en del av den växande byn Sattajärvi, någon kilometer ifrån. En gång hade jag för mig att jag levde i en perifer värld. Nu inser jag att vi alla historiskt, politiskt, filosofiskt och religiöst levt mitt i världen, säger Bertil Isaksson.

Någon gång på 1750-talet slog sig en samiskt ättad man från Parakka ner sig här vid sjöstranden och röjde mark. Bertil Iskasson är den sjunde generationen på gården som härstammar från denne nybyggare.
– För mig är det en självklarhet att bo här. Jag känner mig trygg här och ifrågasätter inte varför jag bor här, säger Bertil Isaksson.

Från bastukammaren är utsikten vidunderlig. En strandpipare och en sädesärla trippar mellan tuvorna på den smälta strandkanten. Isen ligger kvar i sjön. Snart ger den vika för solens milda våld. Det är dags att äntra bastulaven. Ångan är ljuv och fuktig.
– Som sjuåring gjorde jag med grannflickan Monica, Pentäsnytt. Snart började jag även göra en släkttidning åt syskon, mostrar och fastrar. Jag använde karbonpappret från dåtida tipskuponger till att mångfaldiga produkten och i högstadiet i Pajala gjorde jag skoltidningen, berättar Bertil Isaksson.

Som 15-åring började han som radskrivare för i huvudsak tidningen NSD men han gästade även i Haparandabladets och Kurirens spalter. 16 år gammal skrev han helt sonika till NSD och nyfiken som han var ställde Bertil frågor om en tidnings tillblivelse. En redaktionssekreterare svarade och tyckte att grabben skulle komma till Boden och jobba sommaren på NSD.
– När jag kom till Boden fick jag för första gången i mitt liv sova en natt på hotell, säger Bertil Isaksson, som då fick sköta familjesidan.

Men tiden på NSD fick ett abrupt slut då han fick magsår. Bertil Isaksson hade redan i unga år utvecklat en journalistmage men det hindrade dock inte honom att direkt efter gymnasiet i Haparanda börja på journalisthögskolan i Stockholm.

Efter bastun slår sig Bertil Isaksson ner på altanen uppe vi boningshuset och bjuder på dryck som läskar efter den varma bastun. Storspoven slår sina drillar över nejden innan den landar på en åkerplätt intill sjön. Vi skriver in den 10 maj och det är årets varmaste dag, hitintills. Flugorna vaknar till liv i uterummet och även vinden som fläktar svagt känns ljummen.

1981 var Bertil Isaksson en av tre i gänget som startade Svenska Tornedalingars Riksförbund- Tornionlaaksolaiset, STR-T. Tanken var att organisera dem som talade den tornedalska varianten av finska som en minoritet.
– Tiden var mogen, vi resonerade som så att vi får sluta gnälla och göra något själv. Vi formulerade oss och visionerna tog fart…

I de här visionerna frodades förhoppningar om att flera skulle engagera sig och att föräldrar skulle vakna upp och inse vikten av att ge språket vidare till nästa generation.
– För mig var det självklart att jag skulle ge nycklarna till meänkieli åt min dotter och att hon skulle ha möjlighet att växa upp den gränslösa tillvaro som jag själv upplevt här på Nordkalotten, säger Bertil Isaksson, som själv i våras fick STR-T:s  stipendium i vilken motiveringen just lyder som så att han genom sitt arbete på radion föredömligt verkat gränslöst över hela Nordkalotten.

Römppäviikko är något annat som Bertil Isaksson "bär skuld till". Under en tid verkade han som ordförande i kulturnämnden på Pajala kommun och då kläckte han idén som skulle väcka liv i en gammal lokal kulturtradition och företeelse.

Att sedan media som CNN, ABC, och exempelvis australiensisk radio, tog Römppäviikko på allvar och ställde sig på rad för att skildra de olyckliga ungkarlarna i Arktis och deras längtan efter lite ömhet, är en annan sak. Även en kvinnlig bibelforskare från Zimbabwe hörde av sig per brev och ville ha mer fakta om Römppäviikko.
– Senare slog hon fast att företeelsen var den sista av de bibliska profetiorna om tidens ände och Jesu återkomst. Då frågade jag mig vad fasiken jag åstadkommit? Jag blev överrumplat yr och förstod inte vad jag åstadkommit och förstod inte heller vidden av spektaklet, säger Bertil Isaksson.

Han är inte helt säker på vilket sätt han återvänder till Meänraatio. Men det blir inte på heltid och någon arbetsledande tjänst. De senaste åren har han jobbat på att skapa möjligheter för en ny generation på radion. Bertil Isaksson är för tillfället tjänstledig och började sin lediga tid med att cykla och åka tåg i Centraleuropa, i länder han tidigare inte besökt och som varit kommunistiska diktaturer. Färden från Salzburg till Slovenien, över Alperna ner till Adriatiska havet avverkades medelst velociped.
- Det var härligt och prestationslöst att bara vara och inte bli igenkänd.

Han säger vidare:

– Jag har i alla fall inte slutat på radion, har inte ens pensionsåldern inne. Jag har alltid varit lojal mot mina arbetsgivare och nu ska jag vara lojal mot mig själv. I sommar ska jag måla mitt hus, jag ska ge den andra delen av Sattajärvis historia, en tid och så ska jag ta hand om och röja i min skog, som blivit åsidosatt av mitt jobb.

– Det är som att vakna ur en trettioårig dröm med allt det ansvar som hör till familjen, jobbet och allt annat som hör livet till. Visst har jobbet tagit mycket kraft men vad är det för jobb som inte gör det. Jag känner i alla fall att jag gjort så gott jag kunnat efter bästa förmåga, säger Bertil Isaksson.

Innan samtalsglöden helt falnat ut blåser Bertil Isaksson liv i det igen och understyrker att journalistiken för honom innebär att han fått sätta in sig i saker som han själv haft behov av att begripa, veta mer av.
– Jag har känt mig nöjd om det gett mig själv en tankeställare, om vedertagna åsikter jag haft blivit rubbade och att det gett mig själv, och i bästa fall andra, nya insikter, säger Bertil Isaksson, medan solen värmer på och storspovens i bakgrunden fortsätter sitt drillande.

HASSE STENUDD

 

 

Sidan uppdaterad 2018-05-18

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?