«Vi hade en skyldighet att göra en ordentlig kartläggning»

Uppsala landsting ville vara säkra på vad sverigefinnarna i kommunen har för behov och önskemål kring kultur och språk och gjorde en omfattande kartläggning. Högst upp på önskelistan hamnade kultursatsningar, särskilt för barnen.

 2010 blev Uppsala förvaltningsområde för finska och landstinget i Uppsala har haft samrådsmöten med de nationella minoriteterna, översatt lagtexterna till de fem nationella minoritetsspråken på hemsidan och det har genomförts kulturaktiviteter för sverigefinnarna. Men satsade man på rätt saker? En frågeställning som ofta dyker upp i kommuner och landsting som ingår i förvaltningsområdena.

Landstinget i Uppsala bestämde sig för att göra en stor kartläggning och i slutet av 2013 blev den klar.
- Vi kände att vi hade en skyldighet att göra en ordentlig kartläggning när vi har statsbidrag. Vi ville få ett resultat som ger oss besked om hur vi ska satsa vidare, säger Martina Melander, biträdande kommunikationsdirektör på landstingets ledningskontor.

Tillsammans med intervjuföretaget gick de igenom vilka frågor som var angelägna att ställa till sverigefinnarna. Det bestämdes att det skulle finnas både fasta svarsalternativ och diskussionsfrågor. Intervjuföretaget åkte ut till finska föreningar och finska mötesplatser och träffade 300 sverigefinnar som intervjuades enskilt om allt från behovet av att kunna prata finska i vårdkontakter till vilka kulturaktiviteter man önskade sig.

Och det visade sig att kulturen är viktigast.
- Det har gett oss en inriktning när vi definierar behov och efterfrågan. Och nu har vi lämnat vidare arbetet till kulturförvaltningen, säger Martina Melander.

I vinter blir det kultursatsningarna som bland annat temakvällar med finsk film, författarbesök, finsk konst och workshops. I våras visades finsk teater med svensk textning.
- Att ha en teater med svensk textning kom till efter att vi fått en kommentar om det i ett samrådsmöte. Alla kan inte språket så bra, säger Martina Melander.

Kartläggningen visade att många särskilt månar om kultur för barnen.
- Vad vi förstår så handlar det om att man vill föra vidare kulturarvet, det är viktigt att se till att det finns en överföring mellan generationerna, säger Martina Melander.

Föräldrarna efterfrågar främst barnteater, språkläger, litteratur och film. Och en idé är att nå de finska familjerna på platser som de ”måste” besöka, till exempel BVC och tandläkaren. Där skulle man kunna dela ut musik, film och information.

Att ha möjlighet att använda finska i kontakt med vården är inte lika viktigt, även om en del, särskilt äldre, uttryckte en önskan om att kunna prata finska när de besöker läkaren eller sjuksköterskan. Men enligt Martina Melander finns det inga planer på att erbjuda finskspråkig vårdpersonal.
- Det är en fråga som vi har pratat om i samråden och vi säger att det är viktigt att man anlitar en tolk om man känner att man behöver det.

Hon förklarar att patientsäkerheten kommer i första hand och det får inte finnas några tveksamheter på grund av språkförbistringar när det gäller medicinska termer.

Behoven och önskemålen som finns hos sverigefinnarna beror oftast inte på brister i det svenska språket utan det allra viktigaste är att man har en längtan efter den finska kulturen och vill se till att den förs vidare till kommande generationer.

Kartläggningen visar att fler än hälften av de tillfrågade vill ha information från landstinget om aktiviteter och helst via internet.

Landstinget har sedan tidigare tagit fasta på önskemålet om att kunna läsa hemsidan på sitt eget språk och man använder sig av Google translate där en besökare med några knapptryck får hela hemsidan översatt till ”sitt” språk.
- Vi bedömer att kvaliteten på maskinöversättningar är tillräckligt hög idag. Det ger oss en hög tillgänglighet för många språkgrupper, inklusive den finska. Att översätta hela webbplatsen vore ogörligt. Det skulle kosta för mycket och bli svårt att hålla sidan aktuell, säger Martina Melander.

Landstinget har tre till fyra samråd om året med de nationella minoriteterna och Martina Melander beskriver mötena som en dialog där företrädarna får framföra sina önskemål, men budgeten fattas av landstinget.
- Det har hänt en hel del, många åtgärder har gjorts men man kan alltid göra mer, säger hon.

Skulle du rekommendera andra landsting och kommuner att göra en kartläggning av behoven så som ni gjort?

- Ja, det är ett bra sätt för att få ett underlag för att kunna se vilka satsningar man ska göra.

ANN-HELÉNE LAESTADIUS

 

 

 

 

 

 

Sidan uppdaterad 2015-06-24

Fakta...

Fakta 1

300 personer intervjuades i kartläggningen ”Sverigefinnars behov av särskilda insatser från LUL”. 100 deltagare var äldre än 50 år, 100 hade barn under 18 år och 100 personer tillhörde övriga i den finska målgruppen. Hälften av de tillfrågade bodde i Uppsala.

Intervjuerna gjordes enskilt och intervjupersonerna söktes upp på finska föreningar och vid finska samlingspunkter. De kunde välja om intervjun skulle göras på finska eller svenska.

Frågorna hade både fasta och öppna svarsalternativ.

11 procent (32 av 300) uppgav att de hade ett behov av att prata finska i vårdkontakter.

79 procent uppgav att de ville ha tillgång till kulturaktiviteter och teater var mest efterfrågat.

Enligt kartläggningen ville 32 procent gärna ta initiativ till kulturaktiviteter medan 47 procent inte var intresserade av det.

Kartläggningen bekostades av statsbidraget och kostade 195 000 kronor.

 

Fakta 2

I Uppsala län är alla kommuner utom Heby och Knivsta finska förvaltningsområden.

De nationella minoriteterna finns med i den regionala kulturplanen för Uppsala län som landstingsfullmäktige antagit för 2015-2017.

I planen nämns åtgärder som gjorts eller är på gång att genomföras för att stödja de nationella minoriteternas möjligheter att utveckla sin kulturella identitet.

I Enköping har man tillsatt en finsk kulturplaneringsgrupp. I Tierp har man ett språkutvecklingsprojekt för åldrarna 8-12 år. I Håbo använder man sig av finska bok- och musikpåsar för barn och har haft finsk tangokväll på äldreboenden.

I Östhammar har finska högläsare utbildats och används nu i äldreomsorgen och i dagligverksamheten.

 I Älvkarleby har man köpt in finsk litteratur och visat barnteater. I Uppsala har man haft konstutställningar, workshops och filmvisningar och i hospice- och barnsjukvården används en finsk kulturlåda med musik och film.
Foto: Johan Jeppsson

Om minoritet.se

Minoritet.se sprider kunskap om urfolket samerna och Sveriges nationella minoriteter, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Sametinget ansvarar för minoritet.se och i arbetet med webbplatsen involveras samerna och de nationella minoriteterna.

Genom aktuella reportage om och med samerna och de nationella minoriteterna lär du dig mer om deras kultur, språk och vardag.

 

Här hittar du också information om Sveriges minoritetsåtaganden , aktuell lagstiftning och myndighetsinformation från Sametinget och Länsstyrelsen i Stockholms län.

Webbplatsen ska underlätta arbetet inom förvaltningsområdena genom att samla material som rör samerna och de nationella minoriteterna på ett ställe. Information om cookies på webbplatsen.

Webbredaktör och ansvarig utgivare Malin Andersson Junkka | malin.junkka@sametinget.se | 070-640 60 06

På minoritet.se använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att fortsätta surfa godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?