Jiddischtrenden som når Sverige

Det har blivit dags för en paus och i korridoren hörs ett ovanligt sorl av jiddisch, i högst levande form. Den tre dagar långa konferensen är späckad med ”jiddischkeit” där föreläsare rest långa vägar för att tala om just jiddisch. Niklas Olniansky är en av föreläsarna.
– Jiddisch har en nerv i sig som är svår att beskriva med ord, säger han.

Omkring fyra tusen människor beräknas tala jiddisch i Sverige i dag. Niklas Olniansky är en av dem som anser att det hade kunnat vara fler.
– Revitalisering i form av att lära ut språket är en stor brist i Sverige i dag. Likt New York-engelskan, hade jag gärna sett enstaka ord på jiddisch vävas in i det svenska språket. Det är tråkigt, jiddisch är en viktig identitetsmarkör i dagens Sverige.

För besökaren Sofia Rydz däremot, handlar jiddisch om en fascination för språket snarare än identitet.
– Jag är här för att gräva upp ett språk från min barndom. Jag minns jiddisch som något festligt och nära, säger Sofia Rydz.

Hon kom till Sverige från Polen som färdigutbildad läkare år 1969. Sofia Rydz är en av många de judar som talar en mer polsk-influerad variant av jiddisch. Till konferensen har hon kommit för att i vuxen ålder plocka upp det språk som hon hört under uppväxten.
– När jag hör jiddisch blir jag alltid glad eller rörd. Mina föräldrar talade språket flytande, och min mamma brukade alltid kalla mig för ”mein kleine kisele” eller ”feigele”, säger Sofia Rydz.

Lunchen har ätits upp och stämningen är god, människor famnar om varandra och drar vitsar på jiddisch. En trappa ner pågår föreläsning. ”I samma ögonblick som han kysste henne tappade hon med ens alla sina tänder”, läser jiddischisten från Antwerpen, Mendy Cahan, upp från en gulblek bok; en bok inte långt ifrån att falla isär.
– När folk gissar hur gammalt jiddisch är brukar de gissa på två- eller trehundra år, men språket långt äldre än så, säger Mendy Cahan.

En karaktäristisk Mendy Cahan gestikulerar viljestarkt när han berättar vidare om intresset för språkets rötter från 1100- och 1200-talet.
– I grunden vilar språket på en muntlig tradition. Man kan liksom känna hur språket andats in och ut under lång tid.

I Sverige har jiddisch andats sedan 1600-talet. Trots en tydlig koppling till språket för många av landets judar, är en minoritetsställning ingenting att ta för givet enligt Susanne Sznajderman-Rytz. Som Judiska Centralrådets representant, har hon spelat en avgörande roll i kampen om att få till ett erkännande av jiddisch som ett nationellt minoritetsspråk.
– Jag minns personligen hur jag fick skriva brev, uppvakta politiker och författa tidningsartiklar. Vi var glada när det erkändes år 2000, men fortfarande är stat och myndighet väldigt långsamma när det kommer till revitalisering i form av bland annat utbildningsmöjlighet.

Med statens stöd eller ej, anser många att jiddischens renässans är nära.
– Ofta talas det om hebreiskan som vinnaren och jiddisch som förloraren när det kommer till judarnas språk. Mycket därför att en väldigt mörk historia är kopplad till jiddisch. Då brukar jag hänvisa till ordspråket ”Om jiddischen dör, vinner Hitler en postum seger”, säger Niklas Olniansky. Varpå hans treåriga son Elias Olniansky grimaserande fyller i med ett ”eckeldick”, som på jiddisch betyder äckligt.

GEORGINA HARRIS